måndag 26 februari 2007

Styrka...?

Många, många tankar i mitt huvud. Har ni lust att debattera? Nej, inte debattera, precis. Men jag skulle gärna höra hur ni tänker. Henrik talar om styrka, se kommentarerna till det förra inlägget - och ja, det finns en styrka i att kunna försvara sitt inre jag. Jag tror nog att det var bra att det kom upp i dagen, detdär som sårade mig.

Och trots det, började jag genast tvivla: Nu, när jag har sagt mitt, kommer den andra parten förstås också att vilja säga sitt - och så kommer det att fortsätta. Det blir muntur efter muntur och många sårade känslor, på båda sidor... Ja, det tvivlar jag inte på. De andra lider också av dethär. Det finns mycket vänskap mellan oss - och nu står vi ändå på olika sidor. Det är därför som dethär är så smärtsamt. Men kanske skall vi inte försöka komma undan smärtan. Alla tårar är inte av ondo, som Gandalf säger i filmen Konungens återkomst. Om livet är själens skola, då är lidandet inte utan mening...

Stora ord. Mitt hjärta säger: Försök förstå mig - så skall jag försöka förstå er! Men i mitt huvud vill jag fort komma vidare. Jag vill försöka räkna ut vad som skall hända och genast ta mig dit, hoppa över allt det svåra.

Men så kan det ju inte gå till. Sådana här saker tar tid. Alla måste få höras. Känslor skall stiga upp och lägga sig igen. Då sker det en mognad. Bilden av hur vi har det och vad vi vill och kan göra åt det klarnar långsamt... Men det behövs tillit. En envis tro på det lilla barnet, inte bara hos mig utan hos oss alla. Att det kan segra - också i en tid av effektivitet och framgångstänkande.

Styrka. Vad är det för något, egentligen? Igen kommer jag att tänka på ringsagan. Kommer ni ihåg dehär ställena i Konungens återkomst...?

Aragorn: "What does your heart tell you?"

Gandalf: "That Frodo is alive. Yes. Yes, he is alive."

Pippin: "Is there any hope, Gandalf? For Frodo and Sam?"
Gandalf: "There never was much hope. Just a fool's hope."

Styrka. Är det att inte ge upp, fast det ser mörkt ut? Att hålla ut, att inte förlora tron...?


9 kommentarer:

  1. Jag har en känsla av att det är när man "fuskar" förbi ett steg och lägger locket på som det senare kan bubbla upp igen och bli värre än nödvändigt. Ett steg är nog just det att orka ta tag i saker direkt, kanske precis när de händer, och ta reda på vad den andra parten känner och menar. Och att inte gå därifrån och bli ledsen, för då bär man det vidare. Kanske detta delvis har med teflon att göra?

    SvaraRadera
  2. Och ja, jag kan tycka att en person som gör som du gör, är mycket stark. Att ta "tjuren vid hornen" är starkt. Man måste också vara stark för att våga visa att man blivit sårad. Många klarar inte av det. Och jag tror också endel inte kan erkänna att de blir sårade ens för sig själva.

    SvaraRadera
  3. Att våga göra det man misstänker kan göra ont är modigt och starkt. Jag vet inte vad mötet handlade om, men min erfarenhet är att man ofta upptäcker att det inte gjorde så ont som man var rädd att det skulle göra. En sådan upptäckt gör ju att man blir lite mindre rädd nästa gång man ska våga. Det var det jag syftade på med att bli styrkt av sina erfarenheter.

    SvaraRadera
  4. Loppispoppis: Ja, så tänker jag också. Inte av födsel eller gammal vana, men jag börjar lära mig. Man kan inte lägga locket på. Det som finns inne i en måste få komma ut. Det är inte att söka bekräftelse, alla behöver inte förstå en, mera som att sätta spår, dethär är jag! Manifestera sig själv, visa att man förstår och har förtroende för sig själv.

    Ibland är det svårt. Denhär gången orkade jag inte ta kontakt själv, men jag såg och tog emot tillfället, när det kom till mig.

    Ja, du har rätt, Henrik. Jag behövde bara tänka vidare. För ett ögonblick kände jag mig kanske ifrågasatt, men sådant kommer ju från en själv, inte från någon annan.

    SvaraRadera
  5. Teflon... Jo, Loppispoppis, så är det nog! Teflon är ju lättdiskat, matresterna fastnar inte. Man känner något, men sedan ramlar det av, fort. :)

    SvaraRadera
  6. starwayforewer27/2/07 18:32

    Den som kan genomskåda och förstå sina medmänniskor "kan skina som en sol nästa dag”...Förståelse ger styrka.

    SvaraRadera
  7. starwayforewer27/2/07 18:39

    Jag önskar att vi människor skulle vara som ensamma öar omslutna av havsströmmar av kärlek och förståelse...

    SvaraRadera
  8. Styrka är för mig är att ha tappat tron och fått tillbaka den, trots alla trots allt.
    Styrka är att kunna visa att man varken vill eller kan vara stark jämt.
    Styrka är också att stå upp för sitt eget jag. Att hitta vad som gör ont och försöka göra något åt det. Och ligger det inte i mina händer, försöka acceptera att jag inte kan göra något.

    I min terapi jobbar vi mycket med acceptans, att hitta inre frid, leva i nuet, och inte lägga onödig energi på det som är negativt och som inte går att förändra, utan att fokusera på det som är bra och det som går att förändra.

    Plättlätt :) Inte direkt. Men jag gör framsteg. För tre år sedan....hade jag fnyst åt att jag skulle klara av att ändra mitt liv och mitt sätt och tänka.

    Jag babblar och breder ut mig i gammal vanlig ordning. Men det är alltid något i dina tankar och texter som väcker så mycket känslor hos mig.

    Jag tycker du är bra Carulmare.

    SvaraRadera
  9. Starwayforewer: Det var en välvillig önskan!

    Tack, Ifi - och detsamma! Självklart detsamma! Vi är båda bra. Dessutom får du breda ut dig hur mycket du vill. Jag äääälskar långa kommentarer - och jag tycker om och känner igen mig i dina tankar.

    Din terapi verkar bra, det har jag tyckt förr också. Själv skulle jag också gärna stanna stanna upp och godkänna - men nu handlar det visst mera om de andra. Jag klarar mig bra, om jag får arbeta tre dagar i veckan, men det blev för tungt för mina arbetskamrater...

    SvaraRadera