Stormen som inte kom

Mamma och son på café. Hon är medelålders, han omkring tjugo.

Sonen, nästan motvilligt: Jag tycker du uppför dig illa. Först säger du att de har räknat fel... och nu sitter du och äter egen mat, alldeles ogenerat...

Mamman blir tyst, medger sedan: Inte uppför jag mig så bra alla gånger... Jag var så hungrig, bara... Det kan nog hända att jag också skulle ha misstyckt, om det var du som hade gjort såhär...

Sonen blir tyst, medger sedan: Inte uppför jag mig heller så bra alla gånger...

Sedan börjar de prata om något annat.

Men jag, som också var där, såg himlen klarna och mitt hjärta for upp, upp - som ett knippe ballonger.


Andra bloggar om: carulmare, ballonger, dagbok, himlar, lycka, stormar