Bli det du är

1) Blivande kungar 2) En droppe alvblod 3) Uppgång och fall 4) Arvet från Isildur 5) Självtvivel 6) Bli det du är
En annan händelse som jag kommer att tänka på är ett vägval som Aragorn gjorde. I slutet av ringsagan bestämmer han sig för att ta Dödens stig. Också det tycker jag visar på att Tolkien såg att det fanns självtvivel hos Aragorn.


Jag skall inte gå in på detaljerna, ni har dem från Tolkiens böcker och Jacksons filmer. Däremot skulle jag vilja tala om symboliken... Ja, jag är ganska säker på att det finns en symbolik. Möten med döden brukar kunna tolkas på det sättet och dessutom kan man nästan säga att Tolkien upprepar denhär händelsen. Det är inte bara Aragorn som har ett möte med döden utan också Gandalf och Frodo. Ni undrar kanske hur jag menar? Jo, Gandalf dör under sin kamp med balrogen och återföds som Gandalf den vite. Det är en själslig rening. Frodo, igen, blir knivhuggen av en vålnad och får ett sår som inte kan läka. Efter det förmår han inte längre leva ett vanligt liv. På slutet lämnar han Midgård tillsammans med alverna.

Möten med döden. Det är möten som leder till stora själsliga förändringar. Det handlar om att möta sina rädslor och övervinna dem. Men övervinna betyder inte att man slutar upp att vara rädd. Nej, det är nästan tvärtom. Man lär sig att lägga märke till sina rädslor och därför kan man välja hur man skall handla. Det är det som är vinsten, att man kan bättre styra sina handlingar. Men man förlorar mycket också. Man kan inte längre se på samma sätt som förr. Det kan kännas ensamt och tungt.

Men tillbaka till Aragorn och Dödens stig. Nu är det Aragorn som skall möta sina rädslor... Jo, rädslor. Varför skulle Tolkien låta dem möta döden, om det inte fanns några rädslor att överkomma? Först är det Frodo, sedan Gandalf och nu Aragorn. Jag kan inte komma ifrån att det är dethär som mötena med döden handlar om. Aragorn möter sina rädslor, framför allt sin osäkerhet på om han skall duga som kung. Det är en skrämmande upplevelse, men när han väl är igenom, blir han för första gången erkänd som kung. Det tycker jag också är så symboliskt, att de döda är de första att erkänna honom och lyda hans befallningar.


Bli det du är. Det är vad Aragorn-gestalten säger till mig. Jag har inte alls svårt att identifiera mig. Alla är vi blivande kungar, i denhär meningen. Vi möter våra rädslor och närmar oss mer och mer det kungliga idealet, att bestämma själva. Men det handlar inte så mycket om att styra över andra som att kunna styra sig själv. Att bli kung över sitt eget liv.


Andra bloggar om: Aragorn, arv, Dödens stig, fantasy, JRR Tolkien, kungar, medvetande, Peter Jackson, ringsagan, rädslor, självtvivel, Viggo Mortensen