söndag 18 februari 2007

Bli det du är

1) Blivande kungar 2) En droppe alvblod 3) Uppgång och fall 4) Arvet från Isildur 5) Självtvivel 6) Bli det du är
En annan händelse som jag kommer att tänka på är ett vägval som Aragorn gjorde. I slutet av ringsagan bestämmer han sig för att ta Dödens stig. Också det tycker jag visar på att Tolkien såg att det fanns självtvivel hos Aragorn.


Jag skall inte gå in på detaljerna, ni har dem från Tolkiens böcker och Jacksons filmer. Däremot skulle jag vilja tala om symboliken... Ja, jag är ganska säker på att det finns en symbolik. Möten med döden brukar kunna tolkas på det sättet och dessutom kan man nästan säga att Tolkien upprepar denhär händelsen. Det är inte bara Aragorn som har ett möte med döden utan också Gandalf och Frodo. Ni undrar kanske hur jag menar? Jo, Gandalf dör under sin kamp med balrogen och återföds som Gandalf den vite. Det är en själslig rening. Frodo, igen, blir knivhuggen av en vålnad och får ett sår som inte kan läka. Efter det förmår han inte längre leva ett vanligt liv. På slutet lämnar han Midgård tillsammans med alverna.

Möten med döden. Det är möten som leder till stora själsliga förändringar. Det handlar om att möta sina rädslor och övervinna dem. Men övervinna betyder inte att man slutar upp att vara rädd. Nej, det är nästan tvärtom. Man lär sig att lägga märke till sina rädslor och därför kan man välja hur man skall handla. Det är det som är vinsten, att man kan bättre styra sina handlingar. Men man förlorar mycket också. Man kan inte längre se på samma sätt som förr. Det kan kännas ensamt och tungt.

Men tillbaka till Aragorn och Dödens stig. Nu är det Aragorn som skall möta sina rädslor... Jo, rädslor. Varför skulle Tolkien låta dem möta döden, om det inte fanns några rädslor att överkomma? Först är det Frodo, sedan Gandalf och nu Aragorn. Jag kan inte komma ifrån att det är dethär som mötena med döden handlar om. Aragorn möter sina rädslor, framför allt sin osäkerhet på om han skall duga som kung. Det är en skrämmande upplevelse, men när han väl är igenom, blir han för första gången erkänd som kung. Det tycker jag också är så symboliskt, att de döda är de första att erkänna honom och lyda hans befallningar.


Bli det du är. Det är vad Aragorn-gestalten säger till mig. Jag har inte alls svårt att identifiera mig. Alla är vi blivande kungar, i denhär meningen. Vi möter våra rädslor och närmar oss mer och mer det kungliga idealet, att bestämma själva. Men det handlar inte så mycket om att styra över andra som att kunna styra sig själv. Att bli kung över sitt eget liv.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Hej,
    jag beundrar dig som har skrivit allt det här! Du är duktig!

    SvaraRadera
  2. Tack Whispers,

    men inte är det väl därför som jag håller på...? Hoppas inte det. Inte så mycket i alla fall...

    Jag tror jag ville dela med mig av något som är viktigt för mig... Men jag kan nog erkänna att jag blev ganska led på Aragorn, innan jag blev klar med honom...

    SvaraRadera
  3. Du har formulerat det så väl, att kommentarer egentligen är överflödiga. Mer finns inte att tillägga, men jag gör det ändå, eftersom jag vill att du ska veta att jag läst och begrundat. Jag håller med dig om att varje möte med en rädsla är ett möte med döden.
    Symboliken i böckerna är helt underbar, tycker jag.

    SvaraRadera
  4. Jag följer dina tankar och känner igen mycket. Du skriver så bra att den är en extra upplevelse att läsa detta.
    Döden - en metafor för ett annat liv?

    SvaraRadera
  5. Tack Flasknosen, för att du ändå lät mig veta att du var här och läste och tyckte om det jag skrev. Det är viktigt för mig, annars blir det så ensamt.

    Och tack Inkan också, av samma anledningar... Skulle vilja fundera på detdär som du säger om döden som metafor för ett annat liv, men det orkar jag inte. Ikväll är jag trött, rädd och kan inte koncentrera mig. Det rör på sig på jobbet igen...

    SvaraRadera