lördag 3 juni 2006

På vilket sätt (34)

äkert trodde han att de var igenom. Det var väl därför också som han började slappna av. Men det kunde han inte gå med på. Han kunde inte låta honom vara. Inte ännu. Ännu fanns det något som de inte alls hade berört. Kanske var han grym, men han gav sig inte. "Men hur skulle du ha gjort det? Jag menar, på vilket sätt skulle jag ha... dött?"

Han måste passa på. Ja, det var så han kände det. Om de någonsin skulle tala om detdär, måste det bli den kvällen. Han vågade inte vänta... Det var tungt för Berthold. Visst förstod han det. Att behöva gå in i dedär känslorna igen... Men det var ju inte så lätt för honom heller. Det var ju därför som han drev på. Han visste inte om han skulle kunna förmå sig att ställa dendär frågan någon annan gång.

Ändå skulle han ångra sig. Många många gånger. Kanske inte så mycket att han tog upp dendär frågan. Det var nog rätt. Det kan han inte komma ifrån. De behövde tala om detdär också, om de skulle ha någon möjlighet att komma vidare. Men varför skulle han göra det just då? Hur kunde han tycka att detdär var det rätta tillfället - när Berthold nästan höll på att somna...? Det var nog ett misstag. Han borde ha väntat. Borde ha trott att det skulle komma flera möjligheter.

fortsättning följer... läs från början...


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

3 kommentarer:

  1. Glad Pingst....hänryckningens tid!

    SvaraRadera
  2. Glad Pingst, Inkan! Nu kan vi tala i tungor så mycket vi vill - ogenerat! :)

    SvaraRadera
  3. Just så var det ....det gäller att ha de rätta tungorna ;)

    Glad afton!

    SvaraRadera