Ingen olycka (37)

et var rädslan, förstås. Först på slutet började den ge med sig. Han märkte väl att det inte hände så mycket. Berthold stod kvar som förut. Han föll inte död ner på golvet. Han fortsatte med sina förklaringar också. Det var väl därför som han lugnade ner sig. Som han kunde fånga upp några ord. "...men någon olycka skulle det inte bli. Det hade jag ändå klart för mig. Då skulle hon väl aldrig ha gett upp. Aldrig sluta misstänka mig... Ja, du har väl förstått det nu? Att jag tänkte ganska mycket på hur min syster skulle ställa sig. Din död skulle... inte störa vårt förhållande - eller bara så litet som möjligt... Därför skulle det inte bli någon olycka. Om Wiba inte skulle bli misstänksam, måste det se ut som om någon annan hade gjort det..." Han såg på honom, medan han talade. Hela tiden såg han på honom. Själv såg han också tillbaka, men det blev ändå inget möte. Det var dendär hårdheten igen. Den fanns i ögonen också. De var lika hårda, lika livlösa som allt annat på honom.

Vad mera hade han sagt...? Jo, något om hur han hade känt sig. Hur detdär beslutet hade känts. Igen hade han haft en sådan där vag känsla. Ett obehag av något slag. Då hade han väl inte tänkt så mycket. Känslor var ju inte så viktiga för honom. Men nu kunde han förklara. "Det var inte för din skull", sade han genast. Förekom han honom. "Dethär handlade om oss. Jag och de andra bertholdarna. Mitt förhållande till dem. Jag tror jag kände att jag svek dem..." Detdär var nytt. Han hade ju faktiskt tänkt sig att Berthold hade gjort ungefär som han ville. Att han inte hade brytt sig om vilka lagar som gällde. Men så var det ju inte alls. "Detdär har du kanske från silvarerna", föreslog Berthold. "För dem kunde det säkert verka på det sättet, som om vi inte hade några lagar alls... Men Hariberth, det var ju våra lagar. Bertholdarnas lagar. Lagar som skulle hjälpa oss att hålla oss kvar vid makten. Det förstår du väl att jag inte kunde strunta i dem...! Det ville jag ju inte heller. Det var ju jag som skulle upprätthålla dem..."

Jo, han förstod. När han hade hört detdär, blev han genast övertygad. Det stämde ju mycket bättre. Passade så bra ihop med den Berthold som han hade lärt känna. Som var så noggrann. Så bunden av sina plikter... Men nu hade han alltså bestämt sig. Han skulle göra det i alla fall. Bryta mot Bertholias lagar - och på det grövsta sätt. Sända en oskyldig i döden... Igen skulle han göra något som han egentligen inte ville. Som gick emot hans innersta känslor. Inte undra på att han hade obehag.

Det var väl inte så mycket mera - eller också var det så självklart, det som följde. Med ens verkade allt så självklart. "Jag hade ju inget val", sade han "Det var väl så jag tänkte på det... En silvar i Adalheim. En som styrde självständigt också. Det var ju ett sådant hot...! Mot allt som vi hade vant oss vid. Mot allt som vi brukade tänka. Mot hela Bertholia... Därför hade jag inget val. Jag var tvungen att göra något. Bli av med detdär hotet. Om det betydde att en oskyldig skulle mista livet, så fick det väl göra det. Det var ändå mera rätt än att låta Bertholia gå under..." Han kunde nog ha lyckats. Det trodde han fortfarande. Det var så många som ville bli av med honom och några hade sagt det högt också. Någon av dem skulle ha fått betala dyrt för sin oförsiktighet. Mera kunde han inte säga. Någon plan hade det inte funnits. Inte egentligen.

Igen trodde han honom genast. Han visste inte varför, men det gjorde han. Kanske var det något i hans hållning - eller i blicken...? Men Berthold fortsatte bara. Han ville förklara sig. Ville att han skulle bli övertygad. "Jag kunde ju inte veta att det var så bråttom. Att du snart... skulle vara utom räckhåll för mig." Ja, kanske var det blicken. Den verkade inte så livlös längre. Så kanske mådde han bättre nu... "Dessutom tänkte jag väl att det kunde vara en fördel. Att vänta, menar jag. Det skulle kunna få Wiba att slappna av. Släppa på sin uppmärksamhet... Jo, kanske var det så jag tänkte... Ja, och så skulle det ju bli krig också. Jag hade ju så mycket att tänka på..."

fortsättning följer... läs från början...

Andra bloggar om: behärskning, brott, dö, död, förklaringar, hot, hårdhet, kontroll, lagar, lagbrott, mord, mörda, obehag, olyckor, olycksfall, självkontroll, skuld, skyldig, ånger, ångra sig