Men det är lätt att låta lura sig. Man behöver bara se på honom för att börja tänka att han inte får något gjort. Det är något så overkligt över honom. De stora drömmande ögonen. Mörka som skogstjärnar. Hårlockarna som spretar. När han skriver, har han fingrarna i håret, och så glömmer han bort att kamma sig. Dedär vita strimmorna också. Nog är det konstigt. Fast han bara är fyrtio år, har han så mycket vitt i håret. Precis som om han redan skulle vara gammal. Ibland kommer han att tänka på en liten tant. Liten har han ju jämt varit, men nu verkar han så bräcklig också. Man kan verkligen bli rädd för att han skall gå sönder. Det är detdär vita, förstås. Han borde ju inte vara så vit ännu. Och dendär smäckra lilla handen. Han kan se den framför sig. Hur den håller en penna eller kanske en bägare vin. Men inte ett svärd. Aldrig ett svärd. Det går inte att föreställa sig.
En liten tant. En ömtålig liten tant. En som man måste ta hand om. Och ändå - han vet att det inte är hela sanningen. Hariberth är inte så hjälplös. Bakom all vekhet finns det något fast också. En hårdhet. En vilja som är så stark att den kan vara skrämmande. En som inte verkar ta några hänsyn alls... Hariberth skulle säga att han är orättvis. Säkert har han rätt också, men han kan inte låta bli att tänka det. När Hariberth vill något, när han verkligen vill något, då händer det också. Han har ju sett det så många gånger. Bertholia föll. Han själv överlevde. Han och Hariberth blev vänner. Varje gång gick det precis som Hariberth önskade sig. Det senaste är förstås dehär samtalen. Hariberth ville att de skulle börja tala om det som hände för tjugo år sedan - och nu gör de det.
fortsättning följer... läs från början...
Andra bloggar om: hård, hårdhet, minnen, obeslutsam, obeslutsamhet, omedgörlig, omedgörlighet, overklig, overklighet, skoningslös, skoningslöshet, samtal, tanter, velig, velighet, ömtålig, ömtålighet
All likhet med små tanter på nätet är förstås oavsiktlig... :)
SvaraRaderaFnissar...
SvaraRadera