En dröm.
Sekunden före det händer, förstår jag. Andarna är tillbaka. De kommer som en storm. Hela mitt medvetande är poltergeist. Håret står rakt upp. Jag lyfts upp från sängen, svävar i luften. Det är andarna som gör det. Jag har en känsla av att de triumferar. Fortfarande har de mig i sin makt. Jag trodde jag var fri från dem, men det är jag inte.
Jag vaknar upp. Det går mycket snabbt, för upplevelsen är så intensiv. Dessutom vet jag att jag måste vakna. Jag vet det redan i drömmen. Bara genom att vakna kan jag komma undan. Men det räcker inte att bara slå upp ögonen. Dethär är en dröm med sug. Jag måste stiga upp också, gå ett varv därhemma. Om jag inte gör det, sugs jag in i drömmen igen.
Detta är en återkommande dröm. Jag har haft den ända sedan min stora kris 1998. Med ojämna mellanrum kommer den tillbaka. Ofta är det en vanlig dröm som utvecklas till den poltergeistdröm som jag beskrev ovan. Varje gång är det samma inslag. Stormen. Håret som reser sig. Detdär att jag lyfts upp. Det är en maktdemonstration, vet jag. Andarna visar vad de kan.
De första gångerna jag hade denhär drömmen blev jag verkligen skakig. Säkert kunde jag inte sova mera den natten, inte utan sömntabletter i alla fall. Jag ville inte tro på andar. Jag hade beslutat mig för det. Men jag var inte orubblig. Drömmen var ju så intensiv också. Kändes så verklig. Inte ville den släppa taget heller. Det enda som hjälpte var ju att stiga upp, att skaka av mig den. Jag visste inte vad jag skulle tro...
Men de sista åren har jag blivit mera blaserad. Ett toalettbesök, en cdskiva med lugnande musik och en smula av en sömntablett (om jag måste stiga tidigt upp) - och så somnar jag igen. Andarna går på som förr, gör sitt bästa för att imponera, men jag håller på att tröttna på deras konster.
Det blev ännu tydligare för ett par nätter sedan. Jag är inte helt säker på vad som hände. Funderade nog på att skriva upp det, men så tänkte jag att jag ändå skulle komma ihåg. Det gjorde jag också, men inte så exakt som jag hade velat. Men denhär gången hade jag en annan tanke i drömmen. Inte att jag måste vakna för att komma undan. Inte att jag måste fly. Nej, denhär gången behövde jag inte snabbt komma upp till ytan. Jag visste att jag inte trodde på andar. Jag visste att de var min egen skapelse och att jag därför också kunde få dem att sluta finnas. Redan i drömmen visste jag det... Jag vaknade upp, precis som alla andra gånger. Men med en glad känsla. Segervittring. Jag gick till toaletten också, men bara för att jag hade ärende dit...
Det skall bli intressant att se vad som händer nu. Om drömmen kommer tillbaka och isåfall på vilket sätt. Jag har en känsla av att något verkligen har ändrat sig.
Andra bloggar om: andar, carulmare, demoner, drömmar, kamper, makt, maktdemonstrationer, maktkamper, poltergeist, seger, segervittring, spöken, återkommande drömmar
carul mare - andarna 1 - 0
SvaraRaderaheja!
Tack för påhejningen!
SvaraRaderaHemmalaget är i ganska god form och kampandan är inte heller så illa, men matchen är ännu inte avgjord...
Märklig dröm som följer dig - tydligen är det något som ännu ej är klart, löst ...? Du må fånga spöket -eller skrämma iväg det. Stanna upp, gå emot och säg: buh!
SvaraRaderaDet är spännande med drömmar och jag har en dröm som just nu fäljer mig och som jag drömt 5-6 gånger nu. Jag har fått tips om att göra en bild av den - måla den.Kanske jag då ser vad den pekar på....
Inkan: Ja, men det är en liten liten rest av vad som var. Här gick det dramatiskt till år 1998 skall jag säga...! Om jag just skrev att matchen inte är avgjord, så tror jag det långt var författarjagets vilja att få det att låta mera spännande...
SvaraRaderaAtt drömmen återkommer skulle kunna bero på att jag ännu tvekar. Jag vill kanske inte tro att våra tankar är så skapande som mina erfarenheter tyder på. Det känns... lite för stort att tro på det sättet...
Dessutom tror jag faktiskt att jag är lite fascinerad av denhär drömmen också... :)
Det skulle vara intressant att höra mera om din dröm. Vad den handlar om och hur den känns. Det verkar som om du skulle ha haft den bara den senaste tiden...? (Men jag förstår nog om du inte vill.)
Har varit med om att återkommande mardrömmar ändrats, genom att jag inte längre flytt utan slagit tillbaka. Känslan av triumf går inte att beskriva, men det har definitivt hänt något.
SvaraRaderaLäskig dröm du beskrev. *ryser lite*
Flasknosen och alla: Jag tror att besegra i mitt fall är att hålla fast vid mitt beslut att andar inte finns. Ja, jag säger beslut, för jag hade en tid i mitt liv, ett par år, när jag på allvar - eller nästan på allvar - räknade med andar.
SvaraRaderaDet började också som ett beslut. Att försöka ta reda på om det finns något bortom vår verklighet. Jag var mycket... angelägen om att få veta det, experimenterade på alla möjliga vis. Med resultatet att mycket började hända som kunde tydas som att andar verkligen fanns...
Men inne i mig fanns ändå skeptikern kvar - eller kanske var det mera så att jag inte trivdes i den värld som jag hade hamnat i... Detdär var verkligen ett understatement! Sanningen är att jag inte stod ut längre. Jag måste söka andra tolkningsmöjligheter.
Vilket förde mig in på dethär med verklighetssyn. För att kunna lämna dendär världen måste jag byta verklighetssyn. Sluta tro på att mina sinnesintryck nödvändigtvis behöver vara sanna...
Så det skulle inte hjälpa att slåss med andarna. Att slåss skulle vara som att erkänna att de finns, att jag tar dem på allvar... Dehär andarna kan nog bara besegras med medvetande. Därför tror jag att det var bra det som hände i drömmen. Att jag tom då visste att de var mina egna skapelser.
Här kommer en egen kommentar till:
SvaraRaderaNågot som gör mig osäker är denhär likheten med poltergeist. Man skulle kunna tro att jag har tänkt mycket på poltergeistfenomen och därför drömmer om dem. Men så är det inte alls. Det var först nu, när jag skulle skriva om dethär, som jag fick ingivelsen att det skulle kunna beskrivas om poltergeist. Så jag kollade på wikipedia vad poltergeist egentligen betyder - och blev förvånad över hur väl det beskriver det jag upplevde i drömmen. Det är litet kusligt, eller hur...?
Dehär tankarna skulle kunna få mig att känna mig tveksam i mitt beslut (att inte tro på andar) och leda till att drömmen upprepas.
Är det inte konstigt? Vad som är verkligt och inte verkligt brukar vara en filosofisk fråga, betydelselös i praktiken, men så är det inte för mig...
Nu är jag rädd att jag skriver om sådant som är så främmande för de flesta att jag bara verkar obegriplig, galen....
Jag tror inte att det är främmande för de flesta och det är nog inget som är obegripligt med dina tankar om poltergeister och sånt. Någon gång får man ta itu med det där med verkligheten och vad man tycker att den innehåller. Jag har också valt bort andar och övernaturligheter. Trots att de tog en stor plats i min värld. Men jag tyckte att jag har fullt upp med det som är fysiskt närvarande och lösa det här livet. Så nu intresserar jag mig inte för om det finns något annat eller inte jag lever här och nu.
SvaraRaderaBless: Roligt att höra att jag är förståelig!! :)
SvaraRaderaPå din egen blogg skrev du 'jag är en'. Kanske menade du inte samma sak, men det får mig att tänka på något - på orsaken till att jag valde bort mina andar. Det handlade fra om att inte vilja vara offer. Man vet ju inte vad man kan vänta sig av andar (eller av gudar, för den delen), de kan vara hur mäktiga som helst - och därför är man ständigt i underläge. Ett offer. Så jag började tänka på mina märkliga sinnesintryck som en sjukdom istället. Okej, jag har en sjukdom. Det är det många som har. Det är inte så mycket att fästa sig vid. Det var första steget mot självständighet. Mot enhet...?
först; vill passa på att säga till Flaskis att hon är SAKNAD - skulle vilja kunna skriva till henne - och sen vill jag säga:
SvaraRaderaCarulmare: din dröm är enorm...minns min bar doms drömmar - blir så oerhört insprirerad - ska skriva om det - tack för din gåva!