Ta inte i mig (36)

an du inte sätta dig igen?" Han visste väl inte på vilket ben han skulle stå. Visst ville han att Berthold skulle svara honom, men nu började han bli orolig också. Det var ju så tydligt att han inte mådde bra. Han tog honom i armen, försökte leda honom tillbaka. Men Berthold ville ju inte. Med en stel rörelse tog han bort hans hand. "Låt mig vara, Hariberth", sade han, igen med dendär rösten. Dendär tonlösa. "Ta inte i mig, så kan jag kanske fortsätta."

Han förstod hur han menade. Igen skulle han behärska sig. Det var så han skulle klara det. På det sättet skulle han kunna berätta. Men hans kropp verkade inte lika säker. Han såg så hård ut, särskilt i ansiktet. Det var hårt som sten. Ändå kände han sig inte det minsta lugnad. Dethär var inte styrka. Dethär var en sten som höll på att spricka upp. Det var därför som han inte fick röra vid honom. Då skulle spänningen bli för stor. Då skulle det hända.

Han blev bara räddare. Han tyckte inte om dendär behärskningen. Dendär hårdheten. Han var rädd att den skulle ta livet av honom. Hjärtat skulle inte orka - eller också skulle han inte få luft. För vem kunde andas i en sten...? Han fick för sig både det ena och det andra. Berthold skulle ha skrattat, sagt att han bara inbillade sig. Men det var så hemskt. Dendär behärskningen var så hemsk. Igen kom han att tänka på gråten. Att nu skulle Berthold gärna ha fått gråta. Han skulle ha fått göra vad som helst, bara han slutade upp att behärska sig. Men gråta skulle vara bäst. På något sätt visste han det. Då skulle han inte spricka. Gråten skulle mjuka upp stenen. Gråt! ville han skrika, men han vågade ju inte.

Han vågade inte göra något alls. Bara se på detdär stenansiktet och hoppas att allt skulle gå bra. Att det inte skulle hända något hemskt... Ja, och så ångrade han sig. I den stunden ångrade han sig verkligen. Han skulle inte ha ställt dendär frågan. Han hade gått för långt. Det skulle vara hans fel, om det hände honom något... Det var ju så onödigt också. Nu fick han sitt svar. Han hörde hur han förklarade och förklarade. Hela tiden med dendär tonlösa rösten. Men han förstod ju inte. Han kunde ju inte förstå vad han sade.

fortsättning följer... läs från början...

Andra bloggar om: behärskning, beröring, far, fäder, grym, grymhet, gråt, gråta, gå sönder, hårdhet, kontroll, känslor, kärlek, mord, mörda, röra, självkontroll, skuld, sönder, ånger