högt uppe
från mitt torn
ser jag ner på världen
på mänskorna
som rusar runt runt
och tror att de måste
att det har betydelse
vad de gör
på mig själv
som också är därnere
som också rusar runt
men utan att veta varför
utan att tro
och jag undrar
vem är det mera synd om?
från mitt torn
ser jag ner på världen
på mänskorna
som rusar runt runt
och tror att de måste
att det har betydelse
vad de gör
på mig själv
som också är därnere
som också rusar runt
men utan att veta varför
utan att tro
och jag undrar
vem är det mera synd om?
Andra bloggar om: arbetsamhet, babels torn, betydelse, brådska, dikter, elfenbenstorn, livet, meningen, synd om, tankar, torn, tro
Verkligen en text att filosofera över. Dels detta med att "se på sig själv från ovan" och ja är det så viktigt det vi gör?
SvaraRaderaJO jag tror det, vill tro det.
Det vore så trist om allt var helt värdelöst.
Så tro mänska tro - vi gör jun så gott vi kan...
Kram!
ps: finbild också. Symboliken i texten blev så fint understruke av bilden.... eller tvärt om.
Oj, vännen. Men du tror ju faktiskt att du inte tror. Det är också en tro. Min tro är att det är meningslöst hela alltihopa. Det enda man kan göra åt meningslösheten är att försöka få världen lite vänligar så länge det varar. För att det är trevligare så.
SvaraRaderaTack för den texten. Det är ju inte så mycket som är så viktigt egentligen men samtidigt behöver jag rusa runt lite grand. Kanske för att känna mig viktig när jag inte duger för mig själv?
SvaraRaderaJag tycker att ni säger så bra saker, allihopa! :)
SvaraRaderaInkan: Jag får försöka tro, på här och nu och oss mänskor tillsammans... Som du märker är det en glad och varm bild jag valde...
P.S. om symboliken. Jag sökte upp bilden, började inte med den...
Bless: Nja, då är det en tro att tro på meningslösheten också...! Men jag tycker som du. Trevligt är trevligt - det går inte att komma ifrån...!
Liten tant: Ja, jag känner igen känslan. Men jag drar mig för att göra något bara för att känna mig duktig. Vill inte. Men ibland händer det bara och då blir jag förvånad över hur nöjd jag känner mig...
Att skapa är min utväg. Det behöver jag inte tvinga mig att göra. Har jag bara den minsta ork, så visst vill jag göra något...
Gärna en klagovisa. Några ylningar om.... varandets absurda natur... och ett skratt på slutet. Uppgivet, men ändå...!