Gör precis som du skulle göra, om du kände dig helt trygg.
Mäster Eckehart
Andra bloggar om: citat, Mäster Eckehart, mystiker, sagt, trygghet, vägval
Gör precis som du skulle göra, om du kände dig helt trygg.
Mäster Eckehart
Andra bloggar om: citat, Mäster Eckehart, mystiker, sagt, trygghet, vägval
Jag blev nog helt förvirrad bara av att föreställa mig som helt trygg:)
SvaraRaderaFör mig kändes det som en lättnad. Som en tillåtelse att göra som jag vill... Men - inte klarar jag av det på alla livsområden.
SvaraRaderaJag kom att tänka på mitt arbete, till exempel. Jag leker ganska ofta med tanken att jag skulle säga upp mig och bli arbetslös - för att kunna använda mina dagar som jag vill...
Vid närmare eftertanke märkte jag att det kanske inte främst är rädslan att bli utan pengar som hindrar mig... utan fåfängan! Nu märker jag att det också är en rädsla. Rädslan att mista anseende...
Dethär är lite för stort för mig. Men det finns mindre rädslor som jag kan utmana...
Ja, herregud om man kunde göra precis som man skulle göra om man vore helt trygg!
SvaraRaderaUndrar om nån kan...
Just nu är det jag som är tryggheten, för mina barn och av det lär jag mig en inre trygghet faktiskt samtidigt.
Det är inte farligt att vara trygg...egentligen.
Manon: I alla fall blir det väldigt klart för en vad man faktiskt är rädd för, när man tänker dendär tanken - och det kan kanske vara bra att veta...
SvaraRaderaJag tror inte att det enbart har med trygghet att göra..deta med att göra ett nytt val. Ett val tvärtemot. Det handlar väldigt mycket om att våga.
SvaraRaderaJag gjorde ett val för ett år sedan, inte av trygghet -utan mera med tanke på att våga innan det var för sent.
Innan kalkylerade jag: "vad händer med min ekonomi, med mina drömmar, min längtan och mitt behov av frihet". När jag tänkt, räknat och planerat-så bestämde jag mig. Ty jag insåg att himlen ramlade inte ned och jag skulle inte svälta ihjäl....
Jag har inte ångrat mig.
Och det var Bodil Malmsten som gav mig idén... kanske har det med att vi båda är jamtstårschor? Lite tjuriga och envisa när det gäller livet och att överleva.
Inkan: Jag håller med dig. Det handlar också om ett val. Om beslutsamhet. Om att våga (fast det är ju att handla som om man vore trygg).
SvaraRaderaPå sätt och vis har jag gjort samma val som du - fast jag fortfarande arbetar. Men numera gör jag det på deltid, med många tjänstledigheter och inte så många ambitioner...
En gång sade jag till en kollega, just innan vi skulle utvärderas (än en gång!): Jag vet inte om jag bryr mig om att vara en god arbetstagare... Hädiskt! Men min kollega nickade. Hon är yngre och duktigare, men hon förstod. - Jag tycker inte att man skall behöva vilja det, sade hon.
Så jag har inte sagt adjö till arbetet, men kanske till arbetsmoralen...
ja...vad är egentligen trygghet? Är det ett tillstånd där man känner sig älskad, bekräftad, sedd? Eller är det ett tillstånd där man inte upplever hot utifrån, eller risker på en rent praktisk nivå? Eller är det något än djupare? Vill man här med ordet trygghet kanske rama in ett liv som befinner sig i en harmoni, en sorts avsaknad av behov, längtan eller bekräftelse? Och vad skulle man då överhuvutdgate vilja "göra"?
SvaraRaderaJag frågar av nyfikenhet - jag inser att jag egentlige inte vet vad ordet trygghet ska innebära , i grund och botten...
Tryggheten kan det vara det som gör att man törs? För om man inte törs låter man bli och stannar.
SvaraRaderaMen räddast av allt är jag för att stelna, så jag kanske borde träna på att stanna i trygghet?
Eller?
Petra: Jag förstår det nog mera som ett inre beslut. En trygg tillvaro finns ju egentligen inte. Alltid är det något som hotar. Men kanske handlar det om att inte låta rädslorna ta över? Att inte ge dem för stor makt i varje fall. Eller att åtminstone få ögonen på dem, se vad de får en att göra...
SvaraRaderaJag kommer att tänka på folk som verkar att älska att breda ut sig om hur farligt allt är. Varför gör de det egentligen...?
Bless: Om man inte törs, är det mycket som man går miste om... Är det så du menar?
Ja, det är nog min mening. I lördags deltog jag i en halvmara över Öresundsbron för att jag har blivit tillsagd att jag springer helt fel, att jag inte kan springa och för att jag har brofobi. Jag sprang och det var vackert på bron.
SvaraRaderaLusten till att göra det ändå, fast det inte går och man inte kan och inte törs. Den lusten är stor och det är skönt att ha gjort det man inte kan och inte törs.
Den som springer en halvmara kan helt uppenbart springa - och njuta av utsikten från bron kunde du visst också! Grattis!
SvaraRaderaMen det måste finnas en lust, eller hur? Man skall väl inte göra bara för att våga...?
I flera år har jag gått och kikat på en liten enhjuling. En cirkuscykel, för mig som närmar sig de femtio...! Den är bara lite dyr att köpa, om jag sedan inte klarar av att använda den. Men lusten finns där, år efter år... Jag väntar bara på beslutsamheten också...