söndag 4 juni 2006

Upphovsrätt - för vem...?

Idag är det upphovsrätt som skall debatteras. Jag börjar lära mig. Om man vill ha många klick, så skriv om det som andra skriver om. Det hjälper långt. Frågan är förstås vad jag skall göra med alla klickare som inte bryr sig det minsta om vad jag vanligen skriver om...

Men låt gå för upphovsrätt. Jag har ju faktiskt tankar om det. Min första och kanske ärligaste tanke är att upphovsrätt är något bra när det gäller mina verk. Jag skulle inte vilja att någon annan tog åt sig äran för dem. Men annars vet jag inte så noga. Det är faktiskt roligt att få saker utan att behöva betala för dem. Jag är glad och tacksam för att det fortfarande finns så mycket på internet som är gratis.

Men ju mer jag får av andra, desto mindre främmande känns tanken. Hur skulle det vara om någon tog det jag har gjort och satte upp det på sin egen sida... Med mitt namn under - eller kanske utan namn...? Med den andra personens namn under...? Det skulle säkert vara svårast att acceptera... Men skulle det vara så fel? Om tankar inte gick att prissätta? Om all konst var gratis, fri för alla att använda och sprida...

Det skulle förstås betyda att det inte går att leva på konst. Men... det gör det ju inte nu heller... Hur många författare, musiker och andra konstnärer finns det som faktiskt lever på sin konst...? Hur många konstnärer känner ni som inte också har andra yrken...? Som inte heller är arbetslösa, studerande, pensionärer eller på något annat sätt beroende av samhällsstöd...? Som inte lever på sin makes eller makas inkomst eller har en ärvd eller hopsparad förmögenhet...?

Så vilka är det egentligen som har mest nytta av upphovsrätten...?


Jag kommer att tänka på klickandet igen. När jag skriver dethär, kommer jag antagligen att få många klick. Betyder det att dehär raderna är mera intressanta än något annat som jag har skrivit...? Gör alla klicken mig till en bättre skribent...?



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

8 kommentarer:

  1. Upphovsrätten är viktig som jag ser det. För det ger mig äran och "cred" för mina tankar och min tankemöda. Jag kan inte förstå att om något är abstrakt som en idé, en text, ett stycke konst överhuvudtaget är det svårt att vilja betala för det. Men har någon utvecklat en ny finess till en bil, en dator eller något annat ting så finns viljan att betala för idéen, arbetet och konceptet hos de flesta. För inte kostar det material som behövs till en bil, mobil eller andra ting så mycket som man betalar. Det beloppet där emellan är betalning för mödan. En möda både med fysiskt och intellektuellt och då tvekar ingen. Men finns det inte en konkret vara kopplad till tanken, då vill man inte betala. Endast tingen har ett värde. Eller?

    SvaraRadera
  2. det finns ju faktiskt dem som uttryckligen skapar för "public domain" också :)
    - bland annat många av dem som pysslar med open source-programvara :)

    SvaraRadera
  3. Bless: Det sorgliga är väl bara att denhär upphovsrätten sällan ger konstnärerna något att leva på... De som har mest nytta av den är kanske de stora mellanhänderna...?

    En reflektion: Det är ganska nytt dethär med upphovsrätt. Förr i världen var konstnärerna anonyma, ingick i arbetslag... Men är det så mycket annorlunda nu, egentligen...? Om jag tex arbetar som journalist, har jag upphovsrätt till mina texter, men det ger mig inga pengar. Lön får jag av tidningen.

    Jag är inte säker på vad jag tycker själv heller. Därför kastar jag mest ur mig en rad med frågor...

    Om ting och idéer: Skillnaden är kanske inte så stor. En mobiltelefon var först en idé, eller hur? I bästa fall var det idékläckaren som tog patent på den och kunde börja tjäna pengar... Det var väl då som dendär värdeskillnaden uppstod. En mobiltelefon var så mycket lättare att sälja än en tavla på väggen...

    Vad som verkligen är mera värdefullt är svårt att säga. En tavla som bara är en dekoration på väggen förlorar nog tävlingen. Men en tavla som är en manifestation av en idé kan vara mycket betydelsefull, kan ha en mycket större inflytande på ett samhälle än en 'nyttopryl' som mobiltelefonen. Men dethär är svårt att mäta. Vad som pågår i folks huvuden. Hur tankemönster förändras...

    Men att göra pengar på sådant...?!

    Kanske är det här som det nya tänkandet kommer in? Jag har något inom mig som jag vill få ut, oberoende om jag kan tjäna pengar på det eller inte...

    SvaraRadera
  4. Helgonblomma:

    Välkommen! :)

    Ja, jag håller med. Det görs verkligen mycket som inte kostar något... Så kanske är det något nytt på gång. Ett nytt slags tänkande...? Se ovan!

    SvaraRadera
  5. Egentligen är det nog inte så många som debatterar upphovsrätten i den meningen du talar om den, rätten att förbindas med sitt verk, att ingen annan ska ta äran åt sig. Jag har inte sett nån som egentligen är mot det.

    Det som de flesta diskuterar är snarar rätten att bestämma vem som får kopiera ens verk när det väl är publicerat, dvs copyright.

    Nätet har redan dödat copyrighten som företeelse, det är bara frågan när copyrightinnehavarna ska inse det...

    se min blog för ett längre resoneman.

    SvaraRadera
  6. Du har rätt, jorgenl. Jag tänkte visst inte så noga, när jag skrev detdär. Inte är det rätten att förbindas med sitt verk som debatteras. Kanske har jag för mycket historia i huvudet? Konsten under tidig medeltid var ju tex ganska ansiktslös - och jag kanske tycker att det finns en viss ... tjusning med det också...

    Det är nog viktigt att skilja på upphovsrätt och detdär andra... Men jag tror inte att det skall kallas copyright - utan nyttjanderätt. Copyright och upphovsrätt brukar nog användas synonymt...

    Jag läste inlägget på din sida och tyckte nog att vi annars tänker ganska lika. Särskilt detdär om att människor som drivs "av sin nyfikenhet och behov att formulera sina ideer"... En intressant historisk genomgång också.

    Jag skall kanske inte säga så mycket mera. Bara läsa och fundera. För jag har inte så klara åsikter i denhär frågan...

    SvaraRadera
  7. Även om det är svårt att leva på konsten idag så går det, och jag måste säga att jag är glad åt de STIM-pengar som tickar in på mitt konto då och då, även om de inte innebär några sötebrödsdagar precis. Men naturligtvis vill man ha någon form av ersättning för sitt endlagda arbete. Får man inte det för konstnärligt skapande borde man inte få lön för annat arbete heller. Nu tangerar jag förvisso den stora frågan om kulturens vara eller inte vara och den kanske är onödig is ammanhanget. jag vet var jag står i frågan i alla fall.

    SvaraRadera
  8. Lars Anders Johansson: Hej!

    Själv håller jag på med kultur både på jobbet och på fritiden. Jag livnär mig på det, men ännu har jag inte tjänat något alls på upphovsrätten...! Roligt om den har varit till nytta för dig...

    Att kulturarbetare också behöver äta - det tycker jag är självklart...

    SvaraRadera