torsdag 4 september 2008

skapelseberättelsen baklänges

after GROOM, Mary Adam and Eve by the Stream 1937eller tillbaka till Eden
eller oskuldens tid
i alla fall:

en dag
blev Adam så yr
att han måste gå hem
från sitt arbete

redan nästa dag
kände han sig bättre
men han gick ändå inte tillbaka

han hade glömt
att han måste!
han visste inte längre
vad som var rätt eller fel

han kunde inte längre skämmas!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

6 kommentarer:

  1. Wow! Underbart! :)

    SvaraRadera
  2. Säger som nina, underbart! Att glömma att man måste... ska ta med mig de orden!

    SvaraRadera
  3. Jag fäster mig vid ordet "måste"..Vi har för många "måsten" (egen böjning av måste i pluralis).Tänk om man bara kunde sätta sig ner och skriva en liten dikt och glömma alla "måsten".Bara vara i nuet och det viktigaste skulle vara det som man ser för stunden.Vattendroppen på det gulnande lövet.Grässtrået som böjer sig för vinden.Små triviala saker.

    SvaraRadera
  4. Tack, Nina, Qi, Leosdream...

    Igår natt, innan jag skulle somna, kände jag mig igen så ledsen, så osäker, så rädd... mycket i förhållande till dethär med att arbeta, kanske till hela livet. Jag försökte tänka att jag behöver inte bestämma mig utan kan låta mig ledas av det som jag älskar. Jag skulle vilja tro att om jag inte låter rädslan styra, då kommer det jag älskar att bana en väg för mig... och då kan det inte bli något som jag ogillar...

    Om jag kunde hålla kvar den tanken, Leosdream, då tror jag nästan att jag också skulle kunna hålla mig kvar i nuet...

    SvaraRadera
  5. Åh... så vackert. Kan det vara så att det man älskar kommer till en, av en kraft som inte är den egna.

    SvaraRadera
  6. Miranda: Jag vet inte, men ibland tänker jag på det sättet. Kanske skulle jag kunna säga att vi kopplar upp oss - som till nätet, ungefär. :)

    SvaraRadera