Igår packade jag bilen och for iväg till sommarstugan. När jag kom fram, kunde jag känna det igen. Allt var stilla och stillheten gick in i mig också. En stark känsla av att det är bara nuet som egentligen finns. Så brukar det vara och ändå gör det mig lika förundrad varje gång. Så kom natten, den blev också som den brukar - inte alls bra. Jag har svårt med fukten. Ibland kyler den, andra gånger får den mig att svettas. Jag ligger och tänker på andra nätter, när jag blivit förkyld efteråt. Jag oroar mig för att det skall hända igen - och sover alltså inte. På morgonen har jag ont i kroppen, i musklerna.
Jag älskar närheten till havet, men kan knappt stå ut med den.
Andra bloggar om: havet, nära, stilla, nu, fukt, sommarstugan, sömnlös
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar