En bild med suuug in mot äpplet! Och ingen mask eller orm i sikte som tur är, som tur är...
Jag har inget äppelträd, har aldrig haft, så jag har aldrig funderat på det där med orm kontra mask. Vet inte om jag funderat på det även om jag hade haft det... :-) Men är det något jag verkligen är rädd för och drömmer mardrömmar om så är det ormar. Det kan förstöra den finaste skogspromenad att gå och vara rädd för att träffa på orm, jag lovar...
Härligt att du tagit dig till din stuga och kom ihåg, som du skrev, DU äger den, inte tvärtom.
Qi: Nej, ingen mask eller orm... men tänk på att det bara är ett enda äpple som du ser, noggrant utvalt. Jag lovar att de var legio!
Har ni mycket omar då? Jag tror inte att jag har sett en enda orm just där vi har sommarstuga... så jag har nog mer eller mindre slutat att akta mig.
Ja, just det. Upp till kamp mot slaveriet, av mig...:) Kram
Anna: Nej, jag hade inte heller fattat det... och så, plötsligt, föll bitarna på plats...:) Fast jag är inte säker på att jag personligen skulle ha satt tänderna i en frukt som det tittar upp en mask ur... hur intressant och förbjuden den än var...
Jag har inte sett så många levande ormar, det medges. Men, jag blev som barn matat med de hiskeligaste berättelser om ormar som fanns överallt. Det sitter fortfarande i, åtminstone i mina mardrömmar och jag känner mig osäker om jag går i skogen och högt gräs i sandaler.
Som tur är härstammar mina mest hårresande ormhistorier från missionärernas Afrika. Där kryper ormarna in i sängen på natten och när man vaknar, ligger de och väntar i skorna... och de är så giftiga att man bara hinner blinka två gånger så är man död...! :) - Så är det i Afrika... men också här hemma skulle jag nog lämna sandalerna hemma, när jag går ut i naturen.
Nej, nu är jag hemma igen. Egentligen har jag varit hemma i några dagar redan, men jag har inte orkat skriva något. En liten svacka, verkar det som. Kanske för att min sjukledighet snart är slut...
Du då? Hur går det på jobbet? Fast det är kanske lite svårt att veta ännu...
En bild med suuug in mot äpplet! Och ingen mask eller orm i sikte som tur är, som tur är...
SvaraRaderaJag har inget äppelträd, har aldrig haft, så jag har aldrig funderat på det där med orm kontra mask. Vet inte om jag funderat på det även om jag hade haft det... :-) Men är det något jag verkligen är rädd för och drömmer mardrömmar om så är det ormar. Det kan förstöra den finaste skogspromenad att gå och vara rädd för att träffa på orm, jag lovar...
Härligt att du tagit dig till din stuga och kom ihåg, som du skrev, DU äger den, inte tvärtom.
Kram från qi
Men..att man inte har förstått DET tidigare.
SvaraRaderaKlart att det var en mask;) En stor fet slemmig äppelmask, som lurade Eva att smaka.
Qi: Nej, ingen mask eller orm... men tänk på att det bara är ett enda äpple som du ser, noggrant utvalt. Jag lovar att de var legio!
SvaraRaderaHar ni mycket omar då? Jag tror inte att jag har sett en enda orm just där vi har sommarstuga... så jag har nog mer eller mindre slutat att akta mig.
Ja, just det. Upp till kamp mot slaveriet, av mig...:) Kram
Anna: Nej, jag hade inte heller fattat det... och så, plötsligt, föll bitarna på plats...:) Fast jag är inte säker på att jag personligen skulle ha satt tänderna i en frukt som det tittar upp en mask ur... hur intressant och förbjuden den än var...
Jag har inte sett så många levande ormar, det medges. Men, jag blev som barn matat med de hiskeligaste berättelser om ormar som fanns överallt. Det sitter fortfarande i, åtminstone i mina mardrömmar och jag känner mig osäker om jag går i skogen och högt gräs i sandaler.
SvaraRaderaÄr du kvar på landet?
Som tur är härstammar mina mest hårresande ormhistorier från missionärernas Afrika. Där kryper ormarna in i sängen på natten och när man vaknar, ligger de och väntar i skorna... och de är så giftiga att man bara hinner blinka två gånger så är man död...! :) - Så är det i Afrika... men också här hemma skulle jag nog lämna sandalerna hemma, när jag går ut i naturen.
SvaraRaderaNej, nu är jag hemma igen. Egentligen har jag varit hemma i några dagar redan, men jag har inte orkat skriva något. En liten svacka, verkar det som. Kanske för att min sjukledighet snart är slut...
Du då? Hur går det på jobbet? Fast det är kanske lite svårt att veta ännu...