onsdag 10 september 2008

En skillnad

Nej, jag mår inte så bra, det var verkligen en ansträngande natt (se Närheten till havet)... Men jag skulle ändå vilja berätta, det är en tanke som jag har, en ny tanke. En som får mig att känna mig lätt och glad, till och med en dag som dethär.

Hur skall jag förklara? Kanske om jag tar ett exempel. Uthuset här på gården, det brukar orsaka mig en del psykiskt lidande. Det är jag som har byggt det, i ett utbrott av ungdomlig experimentlusta, och det blev förstås inte så bra. Efteråt ville jag gärna riva det igen, men det gick ju inte. Det blev snabbt fullt av allehanda inte längre någon plats för-saker, både från mitt hushåll, mina föräldrars och sonens. För att säga det kort, jag tappade helt enkelt kontrollen, både över sommarstugetomtens utseende och uthusets innehåll. Ja, lite på samma sätt har det gått med själva sommarstugan också, saker bara vandrar in...

Men så för någon dag sedan kom denhär nya tanken... som kanske faktiskt gör en viss skillnad. Om den gör det, så tror jag det beror på att den inte har med resignation att göra. Ni vet, jag vet att jag borde, men det blir ju aldrig av... En nedslående tanke, eller hur? En som gör en både trött och ledsen...

Men min nya tanke hade en annan utgångspunkt. Med ens, efter alla dessa år av kontrolltankar, sade jag till mig själv att jag skulle kunna utgå från mig själv istället, göra sådant som jag har nytta av. Plocka svamp eller lingon eller havtornsbär. Kanske torka lite äpplen.

Det låter inte så märkvärdigt, men jag tror att det var det. Jag kunde nästan känna känna hur kontrollbehovet försvann. Hur ångesten lämnade rum för glädje.

Och ännu en tanke: Jag äger denhär stugan... men den behöver väl inte äga mig?

Kontrollbehov... Kanske handlar det om att göra ägodelar till en del av sig själv? Om det är fint på sommarstugan, då är jag också fin...

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2 kommentarer:

  1. Oj, det verkar som att det händer saker - i ditt huvud. Är det beständigt tror du?

    Kan du inte lägga ut en bild på det förargliga skjulet, det som vållat dig psykiskt lidande?

    SvaraRadera
  2. Det kan vara beständigt... men säkert bara i fråga om att jag borde ha koll på ordningen och innehållet i dethär skjulet. Redan när du frågar om jag vill lägga ut en bild på den eländiga lilla byggnaden, blir jag tveksam igen. Skall jag verkligen visa den för världen? :) Kanske i mitt nästa liv! :)

    Nej, vi får se. Just nu är min internetuppkoppling så långsam och opålitlig att jag nästan inte kan göra något alls på nätet, jag har nästan ingen kontroll alls...

    Men... man vill ju ha kontroll, eller hur? Det är väl bara när kontrollbehovet blir för påfrestande, som man är beredd att klara sig med lite mindre av varan...?

    SvaraRadera