måndag 22 september 2008

Budskapet (Akkad, 1976)

Det bästa var kanske kamelen. Visst var det ganska förtjusande att Muhammed byggde sin första moské där kamelen valde att sätta sig. Jag hoppas det är sant, det skulle värma mitt hjärta.

Kamelen hade också en annat stort ögonblick. Det var när Muhammed återkom till Mecka, med pompa och ståt. Eftersom man inte får visa Muhammed, så var kameran riktad mot kamelen istället.

Det var då den kom till mig, fortsättningen på den kända satsen: Det finns ingen gud utom Gud och Muhammed är hans profet...

...och jag är hans kamel!
kamel, camel, ansikte, face
Jag skojar... men kanske inte bara. Jag kände ett motstånd också. Muhammed sade och gjorde en del bra saker, men manade också till krig, i Guds namn.

Kanske är det därför som jag helst talar om kamelen. Guds kamel. Den kan både sparka och bita, men skulle inte se det som en helig handling och en väg till paradiset.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar