Visst är vi väl fortfarande vänner...?

Dagen efter skolskjutningen var verkligen speciell. Varenda mänska som jag mötte ansträngde sig lite extra.

Mest av allt kommer jag att tänka på flickan i pizzabutiken. Hon visste inte hur väl hon ville mig. När det inte fanns kaffebröd att köpa, gav hon mig en chokladstång. - Det är ett gratisprov, tror jag hon sade. Innan jag skulle gå, ville jag ha lite vatten. - Ta en flaska ur skåpet, sade hon. - Nej, du behöver inte betala!

Men då sade jag stopp. Hon kunde väl inte ge bort saker som har kostat pengar?!

Ingen sade det, denhär dagen, men jag tror att frågan fanns inom oss alla. Visst är vi väl fortfarande vänner...?

Andra bloggar om: kauhajoki, skolskjutningen, höra ihop