Ibland har jag fortfarande nöjet att få umgås med 9-åringar.
Jag har ett hemligt lösenord, sade 9-åringen. Vill du veta det?
Nej, sade jag. Inte behöver jag veta det. Han hade tänkt komma över till mig och chatta och jag ville inte att han skulle känna sig tvungen att berätta några hemligheter.
Jag kan nog berätta, sade han då, bara du inte säger något.
Njae, sade jag. Jag är inte så nyfiken av mig. Jag var fortfarande inne på samma tankespår.
Jag kan nog berätta, sade han igen, bara du inte säger något. Och så, utan förvarning, ställde han sig på tå och viskade lösenordet i mitt öra.
Först då begrep jag att dethär var en hemlighet som det var meningen att jag skulle få veta. Redan från början hade det varit det.
För... vad är det för mening med hemligheter, om man inte får berätta dem för någon?
Andra bloggar om: hemligheter, 9-åringar, lösenord
Åh, hemlisar mååååste man bara dela:)! Underbart att vara så liten och så oförstörd och tillitsfull!
SvaraRaderaNoemi: Ja, tänk om hemligheter bara var något som man har för att förstärka gemenskapen med...!
SvaraRaderaVilken go liten berättelse.
SvaraRaderaAnna: Ja, det kan man nog säga.
SvaraRadera