Ibland undrar jag vem som har denhär bloggen... om det är jag eller kanske någon annan?
Eller varför det är så svårt att skriva här. Det är som om jag skulle kämpa en ojämn kamp mot alla mina värderingar - hur jag skall skriva... och om vad... och vilka bilder som duger. Duger jag är väl den egentliga frågan.
Jag önskar att jag kunde glömma bort den. Stoppa ner den i en låda i källaren, allra underst och aldrig hitta den igen.
Fast det är kanske också ett slags perfektionism?? slår det mig nu.
Jag har liksom en föreställning om att jag borde kunna göra precis vad som helst på nätet. Skriva hur jag vill, utan att rätta stavfel. Vad jag vill, om vilken småsak som helst. Inte alls bry mig om vad andra tänker. Om jag får lust att teckna en liten krumelur, hur anspråkslös som helst... då borde jag kunna lägga in den, utan att skämmas.
Men måste jag verkligen vara så fullkomligt inte-perfektionistisk? Är inte det att fordra ganska mycket av sig själv?
Håhå, jaja. Hur jag än vänder och svänger mig, så förblir jag perfektionist. Till och med när jag försöker att inte vara det.
Andra bloggar om: perfektionism, inte-perfektionism
Eller varför det är så svårt att skriva här. Det är som om jag skulle kämpa en ojämn kamp mot alla mina värderingar - hur jag skall skriva... och om vad... och vilka bilder som duger. Duger jag är väl den egentliga frågan.
Jag önskar att jag kunde glömma bort den. Stoppa ner den i en låda i källaren, allra underst och aldrig hitta den igen.
Fast det är kanske också ett slags perfektionism?? slår det mig nu.
Jag har liksom en föreställning om att jag borde kunna göra precis vad som helst på nätet. Skriva hur jag vill, utan att rätta stavfel. Vad jag vill, om vilken småsak som helst. Inte alls bry mig om vad andra tänker. Om jag får lust att teckna en liten krumelur, hur anspråkslös som helst... då borde jag kunna lägga in den, utan att skämmas.
Men måste jag verkligen vara så fullkomligt inte-perfektionistisk? Är inte det att fordra ganska mycket av sig själv?
Håhå, jaja. Hur jag än vänder och svänger mig, så förblir jag perfektionist. Till och med när jag försöker att inte vara det.
Andra bloggar om: perfektionism, inte-perfektionism
Jag tror att den bästa konsten skapas när vi slår ner den lilla övermänniskan som sitter inne i våra huvuden och säger: "Inte kan väl du" eller "inte ska väl du göra så" eller "vad ska folk säga" eller "så gör/säger inte en fin flicka!".
SvaraRaderaEller.. jag tror det blir bäst när vi inte försöker så mycket utan bara leker fram det vi vill ha sagt. Men det är svårt, mycket svårt. Att vara både perfekt och perfekt operfekt...
Nu trasslade jag in mig igen.
Qi: Trevligt att få trassla med dig igen! Fast jag tycker nog att vi förstår varandra rätt väl...
SvaraRaderaFast nu tänkte jag att jag inte skulle slå ner min övermänska (vilket bra ord!) utan istället ta upp henne och låta henne säga det hon har på hjärtat. Helst också försöka ge henne lite kärlek... så att hon kanske lugnar ner sig lite.
För jag skulle vilja att jag inte lade så stor vikt vid vad jag säger och gör. Att det bara fick komma. På det sättet tror jag att det blir roligare inte bara att teckna... utan att leva.
Att jag accepterar att jag är en nybörjare, när det gäller att teckna. Mina ögon är vana att bedöma... men händerna är ovana att tolka det jag har i huvudet. Lite klumpiga... Men om jag inte är rädd, så kan jag ju lära mera hela tiden...
Hmm... hinner du alls tänka på sådana här saker just nu?