söndag 7 december 2008

Skulle bli en bild av tunga känslor...

men ni ser ju hur det blev...!
Egentligen är det en spegling av en brygga i vatten... plus lite krusidull!
Kanske är den ännu inte färdig, det finns något som liknar ett ansikte i bilden, en simmare... som gärna kunde få framträda.

krusidull, speglingar, vatten


Andra bloggar om: , ,

8 kommentarer:

  1. Anonym7/12/08 18:49

    En härlig vindlande bild som skruvar igång fantasin.

    Om inlägget nedan, i möten bör man inte bli bedömd utan mött. Så det är inte alls underligt att du vill gömma dig, om du fruktar dom i ställe för utbyte. Kanske är frågan mer åt hållet varför förväntar jag mig en dom istället för ett möte?

    bless

    SvaraRadera
  2. carulmare8/12/08 17:05

    Tack! och du har förstås helt rätt. Det är ju därför som jag vill ta fram dehär tankarna, för att kanske få dem att minska i betydelse. Jag har märkt det förr också, att när jag tar fram mina 'troll' och visar dem inför andra mänskor, så försvinner de kanske inte men krymper och blir lite mera beskedliga att tas med. Jag hoppas förstås att det skall gå så denhär gången med...

    SvaraRadera
  3. qi8/12/08 19:48

    Grön människas revben? ;-)

    (Det första jag tänkte när jag såg bilden...)

    SvaraRadera
  4. carulmare8/12/08 20:30

    En röntgenbild? Vad skulle man inte kunna göra av en röntgenbild med Photoshop?! Sedan skickar man den tillbaka till sjukhuset och säger: Jag hittade några fel. Såhär skall det se ut!! :)

    SvaraRadera
  5. Anonym9/12/08 12:22

    Apropå möten...måste fråga dig Carulmare - hur ser du på verkligt/overkligt?

    Jag menarjust det där med blogg...är det lika verkliga möten som de man gör IRL? Eller är det graderingar? Bedöms man olika på blogg/IRL? För man vet olika saker om varandra IRl och blogg...

    Och de som är mittemellan, som man både träffat IRL och på blogg? Är de lika goda vänner IRL som på blogg ch tvärtom?

    SvaraRadera
  6. carulmare9/12/08 15:02

    Noemi: Kan inte säga att jag gör någon skillnad - alls. På något sätt förutsätter jag alltid att det finns en 'riktig' mänska bakom. Jag tror kanske också att jag har någon slags övertygelse om att vi alla känner på samma sätt... i grunden. Att vi har en känslighet som kanske inte alltid kommer upp till ytan, som vi till och med försöker dölja, men som ändå finns där. Som jag förutsätter.

    Men dethär är nog individuellt. Jag är kanske mera inriktad på det mänskors inre liv än många andra?

    Dessutom måste det ju ha att göra med hur verbal man är...

    Är inte riktigt säker på att jag har förstått... men du får väl förtydliga, om det behövs.

    SvaraRadera
  7. Anonym10/12/08 15:29

    Jodå, du förstod:)! Jag tänker som du faktiskt, jag blev bara lite nyfiken och spånade vidare på att bli bedömd och "verkligt".

    Jag gillar också det inre...och visst handlar det om att vara verbal också...från båda hållen...

    SvaraRadera
  8. carulmare10/12/08 16:10

    Noemi: Vet jag att du gör (gillar det inre). Jag vill gärna passa på att säga att jag ofta, när jag läser hos dig, tänker 'och det hittade hon också ett uttryck för' eller 'hon ger sig inte, förrän hon hittar ett sätt att kommunicera det hon känner'. Imponerad! :)

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)