Denhär bilden tycker jag inte så mycket om (utom att jag älskar den mörkblå färgen, den är så intensiv!).
Men jag ville göra ett självporträtt, som jag kände mig. Framför allt var jag medveten om mina ögon. De kändes onaturligt stora och uppspärrade, som mörka hålor...
De kändes som om jag hade tittat för mycket - och för kritiskt.
Andra bloggar om: perfektionism, trött, ögon, hålor
Gillar den här bilden. I den ser jag känslor, om de är dina eller mina egna... Konst uppstår ju först vid mötet med någon som ser konstverket, eller hur... :-) Jag ser Yin- och Yangkatterna i armarna som hålls i kors.
SvaraRaderaKonst uppstår först när någon ser ett konstverk... säger du. Det kommer jag nog att fundera mera på... Det är väl detsamma som att säga att konst är kommunikation...? Erinrar mig diskussionen om trafikmärken... men det är ju inte det slaget av kommunikation, som vi menar... Bäst är kanske konst, när vi kommunicerar något som är svårt att säga på ett annat sätt...?
SvaraRaderaTrassel, trassel... :)