Tillit och tillit

Å, jag vet inte. Tillit och tillit. Visst har jag tagit ett viktigt beslut, se entententen. Det tror jag fortfarande. Jag vägrade att tänka mig sjuk, fast det skulle ha stärkt min ställning i de förhandlingar som nu pågår. När jag märkte att sjuktankarna höll på att gå in i kroppen, när jag märkte att de började ta ifrån mig kontrollen, då sade jag stopp - och med en beslutsamhet som förvånade mig själv. Jag skulle inte bli sjuk, bara för att uppnå en fördel i våra förhandlingar. Det är att tänka friskt, att inte offra hälsan för trygghetens skull. Att säga nej till sjukvinsten.

Men ni skulle veta hur frestande det är - och hur lätt. Min kropp svarar så lydigt på allt som jag säger till den. Jag är ju fortfarande denhär mänskan som blir sjuk så fort hon inte är i perfekt balans. Denhär veckan har jag frossa och lite snuva. Illamåendet, rädslan, kommer och går, fast den har portförbud. Jag känner mig så trött, som om jag hela tiden går och släpar på något tungt... Å, jag önskar att jag kunde skaka av mig det. Det var så tungt att gå tillbaka till jobbet efter påsken, till detdär stället där de får mig att känna mig såhär. Där jag blir så utmanad...

Tillit och tillit. Men hur kommer det att gå? Tänk om de tycker att jag verkar så frisk att jag borde kunna arbeta fulltid? Vad gör jag då? Kommer jag att säga upp mig? Och också om vi skulle komma överens, vill jag vara kvar?

Ibland ser jag en bild av mig själv, när dethär är över (det går väl över??). Jag är kvar på mitt nuvarande arbete. Alla vet att jag inte kan arbeta så mycket, men jag tror nog att jag är ganska respekterad. Min självkänsla är ändå så stark. Jag får kanske också en viss uppskattning för min personlighet och mina tankar, men så mycket inflytande har jag väl inte. Man har trots allt satt mig på sjuksidan...

Ibland skymtar en annan bild. Skulle det vara så illa att bli arbetslös? Skulle det kännas mycket skamligt? Skulle jag klara av att betala mina räkningar som arbetslös? Ibland skrattar jag för mig själv och ser hur jag lever på arbetslöshetsunderstöd och arbetar gratis med något som jag själv tycker är viktigt. So what's the difference? Skulle jag då vara mindre samhällsnyttig än någon annan...?

Tillit och tillit. Att tro på sin rätt att finnas till. Att delta är viktigt, man blir tillsammans med andra - men på sina egna villkor. Jag kan bara göra det på mina egna villkor.

Lerig rännil - eller flytande guld?
I månaden april är det inte så lätt att veta

Andra bloggar om: arbetsliv, arbetslöshet, bilder, frisk och sjuk, samhällsnytta, sjukvinster