Solsnår

Måttlighet är inte mitt mellannamn. Igår, en klar och kall dag, var jag ute flera timmar, med för lite kläder på mig. Jag frös och ändå kom jag mig inte hem, för jag hade kommit igång så bra med kameran... Ja, egentligen skulle jag på öl, med en väninna - och jo, jag hann med det också. Vi hade roligt. Mitt humör var uppe i taket, efter detdär samtalet med psykiatrikern. Inget är egentligen klart, men det hade varit ett bra samtal - och mera än så behövs kanske inte. Jag hade en lugn och säker känsla. Ett bra samtal kan tydligen åstadkomma det. Det skapar ett vi, en samhörighet. Man känner sig inte ensam längre.

Sedan blev det lite svängig jazz. Inget planerat, vi råkade bara vara vid rätt ställe vid rätt tidpunkt. Egentligen tycker jag bäst om sådana händelser, sådana som bara händer... Men mest fotograferade jag, på vägen till stan och på vägen därifrån. Särskilt på hemvägen, när det verkligen var kallt. Ändå höll jag på i timmar...! Jag hade kommit i stämning, förstår ni. Det brukar vara så för mig. Jag är inte den som genast ser något och så tar jag en bild av det och så är det klart med det. Nej, jag behöver komma i stämning. Det tar tid för mig att byta ut de vanliga ögonen mot tittarögonen.

Det var en kall dag, men mycket mycket klar. Solen sken som en galning, lika ansvarslös som jag. Tände eld på de snåriga buskarna, regnbågseld...

Solsnår

 

Snårblomma

Andra bloggar om: fotografier, omåttlighet, regnbågseld, solsnår