Jag skulle förstås kunna skriva om psykosen. Jag har tänkt göra det. Försöka förklara vad det är egentligen. Bidra med min förståelse och kanske också göra en liten liten insats för att det skall bli mindre skamligt att tala om psykoser. Jag skulle vilja säga att den som går igenom en psykos inte behöver vara sjukare än någon annan. Kanske är det till och med tvärtom. Men det beror förstås på vad man lägger in i orden sjuk och frisk.
Jag skulle också kunna skriva om kristendomen, hur jag förstår den. Jag hör inte till kyrkan, men har haft en kristen uppväxt och också studerat teologi, så jag känner nog till de kristna tankarna. Kristendomen, liksom de andra stora religionerna, innehåller så mycket som är sant och viktigt. De är mänskans samlade religiösa erfarenhet. Jag skulle vilja berätta om vad jag själv har hittat i kristendomen. Hur jag tror, utan att tro.
Jag skulle kunna lägga fram några nya tankar om erotik. I höstas bestämde jag mig för att börja ta det lugnare, inte söka efter upphetsning - och det fick sina följder på erotikens område också. Intressant, tycker jag.
Jag skulle kunna, men idag blir det inte. Jag känner inte något tryck, något inre behov av att sätta igång. Det är stilla inom mig och det är jag så glad för. Jag passar på att ta det lugnt.
Andra bloggar om: dagbok, fotografier, lugn, stillhet
Vackra tankar, vackert foto, vackra känslor.
SvaraRaderaTack
Vila i lugnet, var sak har sin tid. När du känner för att skriva mer om det du nämner kommer jag att läsa om det. Ser fram emot det.
SvaraRaderaSäger som Inkan, allt är vackert...
Jag känner ro med just det du säger, att kunna ta det lungt trots att du har något att berätta. Det finns ingen brådska. Det som vill komma ut, kommer att komma ut. Njut av stillheten tills det bubblar upp av sig själv.
SvaraRadera...tack till alla!
SvaraRaderaJa, lugnet skall man nog ta till sig, när det bara går. Kanske är det det mest sällsynta som finns? En lyx i dagens samhälle - eller kanske har det alltid varit så... För det mesta vill det ju bara bubbla...!
carulmare, jag har lagt en länk till detta inlägg på min blogg. Hoppas det är okej, annars tar jag bort det. kramar
SvaraRaderaDet är helt okej, Loppispoppis. Bara roligt! :)
SvaraRaderaJa, man får passa på de dagar då själen liksom befinner sig mitt i kroppen! :-) När det gäller det du skriver om psykos eller psykisk sjukdom, så håller jag helt med dig. Skamligt är det inte, och många gånger kan nog de som INTE blir psykiskt sjuka vara de riktigt farliga... för andra åtminstone. Utan medkänsla blir man farlig... och om man inte tillåter sina känslor att finnas så blir man väl utan medkänsla också?
SvaraRaderaJag läser gärna om du vill skriva om det. Det är inte helt lätt. Jag har själv erfarenhet av att må väldigt dåligt psykiskt. Numera har jag också erfarenhet av psykvården från båda hållen. Jag försöker alltid avdramatisera att må psykiskt dåligt. Likväl att vi kan bryta ett ben kan vi få en spricka i själen! Kram kram!
SvaraRaderaHej Systergullan - och välkommen! Jag har redan skrivit en del om psykosen, se under rubrikerna 'gudomliga sjukan' och 'verkligt och overkligt'. Säkert blir det mera också, den var ju så viktig för mig. Vi får se hur krafterna räcker.
SvaraRadera