söndag 22 april 2007

Skilda världar

Mitt goda humör är tillbaka. Min högt värderade sinnesfrid. Jag märkte det igår, när jag hade gått och lagt mig. En liten glädje, en liten tillförsikt. Två och en halv dag tog det denhär gången... Fast jag undrar vad jag menar, egentligen. Inte har jag haft någon stark ångest. En viss ångest, ja - ibland. Trött, ja. Ofokuserad, ja. Men inte är jag så pigg nu heller, med huvudvärk och efter en orolig natt - och ändå känner jag en skillnad. Det känns som om jag skulle ha tagit tillbaka... trådarna, de trådar som jag har lämnat hos andra mänskor, framför allt under detdär mötet (se de två föregående inläggen Snubbelgubben och Snubbelgubben, forts). Ja, just det. Nu tror jag jag vet jag vad det betyder också. Mitt medvetande har varit splittrat. En del av mig har suttit fast i dem. Jag har sett på mig själv med deras ögon, med vad jag tror är deras ögon. Jag har inte varit helt inne i mig själv, inte hel. Men nu känns det redan helt annorlunda.

Jag vet vad jag vill skriva om också. Det blir mera om kommunikation, om våra försök att nå fram till varandra. En annans medvetande är som en annan värld. Det var det uttryck som jag använde i Snubbelgubben, forts. Nu skulle jag vilja gå in i dethär uttrycket, förklara vad jag lägger in i det, hur jag egentligen menar.

Ett medvetande är som en värld i sig. När jag ser på en annan mänska, kan jag fundera på hur det ser ut i dendär världen. Skiner solen just nu? Hur ofta är det solsken där? Eller är det en värld med mycket moln och regn? Det kan betyda bördighet, bara det inte blir för mycket fuktighet. Då blir jorden vattensjuk. Eller är det kanske en värld med en dramatisk väderlek? Hetta omväxlande med storm och skadegörelse...


Klimatet är viktigt. Hur känns det att vistas i denhär världen? Skulle jag välja den som semestermål? :) Men jag har också andra funderingar kring våra olika medvetanden. I de andra världarna finns också byggnader, byar och städer, all slags mänsklig odling. Kultur. Civilisation... Hmm. När jag skriver såhär, då blir det som om klimatet skulle vara den ärftliga faktorn och civilisationen det sätt som världarnas olika herrar... nej, gudar... har lärt sig att hantera det förutgivna. Jag hade inte tänkt det så från början, så vi får se vad det går att få ut av en sådan jämförelse... I alla fall ville jag komma fram till att kulturen, odlingen, kan vara mycket olika. En gud har en teknisk orientering. I hans värld är städerna stora, det finns mycket industrier och produkterna är långt utvecklade. En annan gud tycker att det mesta är bra som det är. Han har en stark känsla för naturen, vill inte gärna ingripa och förändra. I hans värld är spåren av mänsklig närvaro inte så synliga.

Nu skall jag försöka lämna världsliknelserna. Vad jag ville komma fram till var att våra medvetanden kan vara just såhär olika. När jag var liten, utgick jag från att alla var som jag. Ju äldre jag blir, desto mera ser jag olikheterna. En skillnad som på sista tiden har lagt märke till, om och om igen, är sättet att tänka. Det handlar inte bara om att somliga tänker snabbt och andra långsammare utan mera om hur man förhåller sig till tankarna. Jag tror att jag själv är en mänska som gärna vill ha ordning och reda. Hemma i min bostad är det ostädat, men jag vet i allmänhet var jag har saker. Jag har mina system. Men faktiskt är jag ännu mera noggrann med huvudet (och kanske datorn!) än vad jag är med bostaden. Det blir liksom viktigare ju närmare mig själv jag kommer.

Jag är inte någon matematiker och ändå är logiken så viktig mig. Saker och ting skall hänga ihop. Jag kan anstränga mig något fruktansvärt bara för att få dem att göra det. Delvis har det väl med min känsla av trygghet att göra - eller snarare otrygghet. Logik ger en känsla av mening och meningen ger en känsla av säkerhet. Jag vet vad det är som pågår... Fast då säger logiken att jag skulle kunna ändra på dethär, om jag bara kom på ett annat sätt att skapa trygghet... Det är säkert sant, men inte hela sanningen. Något av mitt ordningssinne måste nog vara medfött också. Jag kan ju njuta, när jag reder ut en härva. I min värld fanns det nog från början en hel del symmetri.

Och varför skriver jag om dethär? Jo, för att försöka förklara varför jag blir så upprörd, när kommunikationen inte går hem. Det beror inte på att jag inte har förklarat mig. Inte heller på att de inte skulle ha försökt att förstå. Oförståelsen sitter djupare än så. Vi är helt enkelt skilda världar... Jag har ansträngt mig så mycket, men när jag lägger fram mina tankar, är de inte mera värda än vilken lösryckt tanke som helst. Många mänskor bryr sig inte alls i logik och sammanhang. Det är helt enkelt inte viktigt för dem. Deras fokus är på något annat. Någonstans inser jag att det är deras rätt, men på samma gång är jag helt oförstående. Hur kan de bara...!


Efter mitt förra möte om tredagarsveckan, fick jag en plötslig, men inte oförklarlig vurm för sudokuspel. I tre dagar fördjupade jag mig i sudokuspelens klara och logiska värld. Siffror, tänkte jag, humanisten. Vad det är skönt med siffror! Varje siffra har sin egen plats och det finns bara en enda lösning. Underbart! Äntligen har jag hittat ett ställe där det råder lugn och ordning. Här finns inget utrymme för missförstånd... Så kom nästa tanke. Men de skulle ju kunna strunta i reglerna. Tänk om de sätter nior i alla rutor, bara för att de tycker att det är en så stor och stilig siffra...!

Ibland vill jag bara ge upp. Varför skall man försöka nå fram, när vi ändå upplever allt så olika? Men, å andra sidan, vad har vi egentligen för alternativ? Vi är skilda världar, men vi längtar också efter gemenskap. Vi vill inte vara ensamma i den stora svarta rymden. Resan till de andra planeterna är lång, kanske ogenomförbar, men när vi förstår det, tror jag att vi paradoxalt redan lagt ett stort stycke bakom ryggen. För den medvetenheten leder till respekt och respekt kan kanske, så småningom, leda till ett verkligt möte.

här kommer jag, till dig

Andra bloggar om: , , , ,

17 kommentarer:

  1. Under min sjukskrivningstid har jag också fördjupat mig i sudoku, minst ett om dan. Med det känner jag lugn, på detta kan jag koncentrera mig. Det enda som fungerat när läsning och tankar inte gjort det.

    Men det här med språket och förståelse människor emellan... Finns det något mer spännande? Att forska i, att försöka förstå hur en annan människa tänker? När man möter en text kan det vara som ett knytnävsslag i magen för en och som en gäspning för en annan...

    "Allt verkligt liv består av möten.."

    SvaraRadera
  2. Jag tänkte just att är inte det härliga att fastän vi är som små varsina universum så händer ändå det härliga att vi kommer i samklang med varandra. är det mer osannolikt att vi kan överhuvudtaget nå fram till varandra, än att det brister, kanske. Det märkliga är ju att ibland förstår vi varandra och delar något helt för en stund. Jag tror att många har det i att t ex spela musik, samförstånd och kommunikation. Med en del går det med orden, skrivna eller sagda. Bilder, och så kroppen. Kanske en gammal yrkesskada, men kroppen talar och läses av andra kroppar ganska obehindrat. Det är det där andra som kommer i mellan.

    Sudoku är inte något som lockar mig alls. Tvärtom förstår jag inte ens barnsudoku. Min hjärna är för trött och siffror har aldrig talat till mig. Men jag kan förstå tanken av att få ordning och fylla i små rutor. Jag vill gärna ordning, men utan sifror, går det?

    SvaraRadera
  3. Qi: Javisst! Möten är nog det mest spännande som finns och det är väl just dethär att vi är skilda världar som orsakar spänningen. Ibland är man bara nyfiken, men när det är något större på gång, något som kan betyda en stor förändring i ens liv, då kan det vara svårt att stå ut med spänningen...


    Bless: Kanske gör man klokt i att inte vänta sig att det skall hända? Då blir varje möte en oväntad och underbar gåva...

    Nej, förstås behöver det inte vara siffror. Du nämner ju själv musiken och det behövs kanske inte att man spelar ihop? Att lyssna är väl också en slags kommunikation... Musiken är den högsta konstformen, har någon sagt, för den går rakt in...

    Ja, och så kroppen. Jag minns också ett leende som jag har fått, just i dethär sammanhanget, ett som verkligen tog andan ur mig... Jag till och med drömde om det följande natt.

    Förresten. Har du varit skådespelare, Bless? Jag minns inte att du skulle ha sagt något om det förut...

    SvaraRadera
  4. Inte skådis så mycket, mer regi och annat artisteri på scenen, som jag nog tror att du fick bilder på:)

    Här är en annan favorit-video, som jag gillar mycket. Johnny Cash cover på Depeche Modes Personal Jesus med rolig video till:http://www.youtube.com/watch?v=uYeP2FyqHrc

    SvaraRadera
  5. Jag märker att det finns människor som faktiskt verkligen förstår, ser saker från samma håll, som jag. Medan de flesta inte gör det. Tänkte idag på en vän som gillar begreppet "en bild säger mer än tusen ord"... och för mig är det inte så. Vissa klarar inte att nå fram till andra om de inte ser den andra, en del är t ex helt hopplösa att prata i telefon med... det går bara inte, allt blir missförstånd. Förutom att våra bilder av världen ser ganska olika ut, så har vi dessutom ganska olika förmåga inom olika kommmunikationssätt. Och så är vi olika mycket logiska/känsloorienterade... olika exakta i våra ordval, olika noggranna med både det vi själva säger och det vi hör, av andra... så som du beskriver det.

    Alla som fungerar annorlunda... är roliga, för att man kan lära sig nya infallsvinklar av dem. Och det lilla fåtal som fungerar lika som man själv... det är de som gör att livet är värt att leva, som får en att inte känna sig ensam, som bidrar till ens egen världsbild.

    Ja, det är otroligt spännande med möten och kommunikation! :-)

    SvaraRadera
  6. Det är spännande att följa med din tankegång och de bilder du beskriver här. Just detta med olika världar - våra olika kosmos som vi lever i. Våra egna små microkosmos där vi är både kometer och stjärnbloss.

    Jag brukar tänka som så att man ödmjukt får böja nacken ibland och inse på djupet hur olika vi kan vara ...men ändå så lika. Vissa känslor har vi gemensamt. Sedan hanterar vi dem olika och reagerar olika.
    Och man lär sig mycket om sina egna djup med åren, genom kriser och de eruptioner man upplever.

    Även bloggvärlden kan vara spännande.

    SvaraRadera
  7. Tänker ofta den tanken och just att alla vill nå fram med sin kommunikation. Och att alla är egentligen rätt navelskådande. Att man faktiskt inte behöver förstå - att acceptans är bättre för vi kommer aldrig att förstå varandra. Långt i från alla.

    Sudoko klarar jag inte av, inte nes barnsudoko - däremot jobbar jag med ekonomi och förstår vad du menar. Det kan bara finnas ett rätt. Fast inte alltid - man kan ha olika svar och komma fram till samma sak. Ibland får jag känslan - vad gör allt detta om hundra år, att alla siffror sitter i rät ordning (missförstå mig inte här nu), jag menar vad spelar det för roll att nåt ska vara klart just då?

    men siffror går att ändra på. Boka om efter sitt eget tycke (om Gud revisorn går med på det). En frihet OCH regelbundenhet.

    Fast, i längden skulle jag inte klara av att bara ha den världen...det skulle ändå bli för - om inte regelnundet med undantag - ändå för prosaiskt. Som du säger varför inte sätta tjusiga 9-or överallt i stället??

    SvaraRadera
  8. Bless: tack för musiktipsen! Cash' Personal Jesus har jag hemma, men jag visste inte att den var en cover. Nu lyssnade jag på Depeche Modes original och tyckte mycket om den också. Det var något med soundet. Nu skall jag låna hem några skivor med Depeche Mode och se om jag hittar några fler låtar som jag tycker om. På samma gång tror jag jag skall kolla upp Nick Cave också, igen. Det jag har hört förut har varit i 'hårdaste' laget för min smak, men kanske finns det mera balladliknande?

    Visionary Soul: Ja, några finns det som verkligen förstår... eller försöker förstå. Egentligen tror jag det handlar det om respekt. Det är naturligt att missförstå, men den som har respekt låter sig rättas... och på det sättet kan man närma sig varandra... Ja, det är sådana mänskor man vill träffa, när man verkligen behöver bli förstådd. De gånger allt verkar hänga på om man lyckas kommunicera.

    Inkan: Ödmjukhet och respekt. Respekt har nog mycket med ödmjukhet att göra, är väl en följd av en sådan inställning. Mest handlar det kanske om att inse att varje mänska har rätt att vara just där hon för tillfället är. Hon har sin egen utveckling, sin egen väg. Ibland kan man kanske se vad som borde hända, men det brukar ändå bli fel, om man försöker puffa...

    Ja, bloggvärlden är spännande. Tror du vi fortfarande bloggar, om tio år...?

    Manon: Acceptans är onekligen klokare... fast ibland skulle man ju behöva bli förstådd. Det finns gånger när mycket hänger på det. Om man inte blir förstådd då, då gäller det verkligen att ha tillit, i bredaste möjliga mening...

    Ja, navelskådare är vi allihopa, allihopa. Du med - och jag med! :)

    SvaraRadera
  9. Kommunikationen är både viktig och så oändligt svår. Orden som sägs kan ibland få motsatt effekt just på grund av de olika världarna som du besrkvier så bra.

    Det är ledsamt när man kan träffa eller prata med människor under en hel dag eller kväll utan att något möte verkligen skett. Många gånger skulle jag vilja krypa in i motparten ett par minuter för att få veta hur denne ser rött till exempel. Är det samma färg som jag ser? Svar nej.
    Egentligen är varje möte med en annan människa en kulturkrock i miniatyr och ödmjukhet samt respekt är nog det enda som kan ta bort våra egna filter. Åtminstone öppna dem lite mer. Det är svårt att inte upprepa det som redan är sagt i frågan men jag tycker att ditt inlägg är både intressant och vackert skrivet. Dina liknelser om våra egna kosmos är på pricken.

    Sudoku tycker jag mycket om och även om jag är ursopig i matte, ger det en lättnad och vila att hålla på med.

    SvaraRadera
  10. The Ship Song med Nick Cave har jag rekommenderat på bloggen. Det är väldigt ballad aktigt fast videon är precis lika dålig som han säger i början
    :)
    http://www.youtube.com/watch?v=Nymj-e43arg

    SvaraRadera
  11. Flasknosen: Bra exempel! Till och med något så självklart som färgen röd kan man se olika. Det visar hur lätt det är att missförstå.

    Vad fint att du kunde känna igen dig i mina beskrivningar. Då var det väl en lyckad kommunikation. :)

    Bless: Ja, jag har lyssnat på the Ship Song också, flera gånger. Imorgon går jag till jobbet och gräver lite i hyllorna! :)

    SvaraRadera
  12. Jag förstår att du kan koppla av med sudoku. Den är så rent och klart. Hjärnan blir koncentrerad och avskärmad från allt annat. Det kan vara skönt att koppla bort sig för en stund. Är det inte ungefär samma som du gör med dataspel?

    SvaraRadera
  13. Caves Murder Ballads kanske är ett tips. Bara mord för hela slanten och ballader. Inget hårt.

    SvaraRadera
  14. Hej Carulmare!
    Jag tycker inte att det jobbiga är att inte bli förstådd, för oftast blir man inte det. Det jobbiga tycker jag är när personer man kommunicerar med vägrar att försöka ta in min värlsbild, försöka se min infallvinkel utan sågar den direkt.
    Den blir sågad bara därför att personen inte vill bemöda sig att förstå/ta in ett nytt betraktelsesätt den och därför finns den inte.
    Att mitt sätt att betrakta världen inte finns, gör ju att jag förminskas som person. DET tycker jag gör ont. Att reduceras som en tänkande och inkännande människa.
    När någonting inte finns så behöver man heller inte bemöda sig att acceptera.
    Det verkar som om många lever efter den devisen att det bara finns ett sätt att se och förstå saker och ting, när det i själva verket finns lika många olika sätt som det finns människor.

    Så jag tror trögheten hos vissa att vilja förstå och ta in dig är att helt enkelt såga ditt sätt att betrakta världen och därmed såga dig som person. Just ditt sätt att betrakta världen utgör din personlighet. / Ullis

    SvaraRadera
  15. Nu såg jag en massa stavfel. Usch, jag blir galen på det!! Överse dem gärna, trots att de var många! Det gick för fort när jag skrev! / Ullis

    SvaraRadera
  16. Loppispoppis: Javisst. Det funkar på samma sätt sätt med dataspel. Bara att med sudoku skalar man bort ännu mera detaljer...

    Ullis: Du har helt, absolut och fullkomligt rätt. :) Just så är det, respekten fattas!

    SvaraRadera
  17. Ullis: Ja, jag menar förstås att det är det som gör ont, respektlösheten.

    Bless: Mord har jag inte så mycket emot, så länge som det är fiktion eller i balladliknande toner... Så länge det inte gör ont!

    SvaraRadera