Nyårsängeln

Det blir nog ett litet uppehåll här på carulmare. Jag är förkyld... ont här, ont där... och orkar inte så mycket.

En kväll kunde jag ändå peta ihop denhär ängeln, i några versioner. Det är en ottomansk ängel, en från 1500-talet som jag känner ganska starkt för.

Kanske för att han är så mjuk och storartad, på samma gång? En strålande varelse... som knäfaller och bjuder på vin.

Skål!
säger han och
Gott Nytt År!

Han önskar det... men inte heller han kan råda över det som händer. Det vet han... och det är därför som han faller på knä... och därför som han ger oss sitt hjärta. Det är stort och varmt och öppet.

Där finns det goda året, vad som än händer.

Andra versioner: 1) 2) Originalfotografi

Andra bloggar om: ängel, ottomansk, nyår, hälsningar, gott

Skosymbolik

Det beror på skorna, sa den gamla kvinnan. Det är därför som folk inte bryr sig om Gud längre.

Själv hade hon vuxit upp i ett hem som var så fattigt att syskonen inte kunde gå ut samtidigt. Det fanns helt enkelt inte skor åt alla.

Men nuförtiden har ju alla sina egna skor, sa kvinnan.

En historia som jag fick höra nu på julafton, om en kvinna som var en gammal tant, när jag var liten...

Andra bloggar om: skor, symbolik, gud, bry sig

Lite buddhism, mitt i allt

Huike said to Bodhidharma, “My mind is anxious. Please pacify it.”

Bodhidharma replied, “Bring me your mind, and I will pacify it.”

Huike said, “Although I’ve sought it, I cannot find it.”

“There,” Bodhidharma replied, “I have pacified your mind.”


Lätt som en plätt... eller vad?

Lika lätt som att hugga armen av sig, kanske. Enligt legenden var det just vad Huike gjorde, för att få bli undervisad av Bodhidharma... och Bodhidharma då, vem är det? Jo, det var han som förde zenbuddhismen till Kina. Som fick äran för det...

Allt som händer behöver kanske en krok som man kan hänga upp det på? Ordning och reda, skall det vara... och vem vet vad jag kommer att få äran för... som jag inte har gjort. Eller tvärtom, skulden för...!!

Jaja... det är faktiskt roligt att leta bilder. Man vet aldrig vad man hittar... En fin rytm tycker jag att den har, denhär lilla bilden.
Andra bloggar om: buddhism, zen, zenhistorier, huike, bodhidharma, kina, ängslighet, bilder

Julhälsning

Eller... tycker ni att julhälsningen skall vara traditionellt röd? Eller tänker ni kanske fira en engelsk jul?

I vilket fall, så önskar jag er en riktigt god jul!

Själv kommer jag att fira julen tillsammans med föräldrar, son och brorsfamilj, i Jakobs_stad... Fast, om rätt skall vara rätt, borde staden heta Ebbastad, eftersom det egentligen var hans änka Ebba som grundade den... Mm, jag talar om Jakob de la Gardie... fältherre och greve till Läckö, läser jag på Wikipedia.

Men tillbaka till julen.

Så många julklappar har jag inte köpt, det skulle bara bli åt barnen i år. Men jag tänker göra små godispaket, med framför allt torkad frukt, papaya, mango... och detdär vita som finns på insidan av kokosnötter. Kopra, säger Wikipedia att det heter. Mango och kopra har jag aldrig ätit torkat, så det blir lite spännande.

Vidare har jag köpt små små aniskex, också nya för mig. Ja, på julen skall man ju äta allt möjligt konstigt... så man får ju försöka bjuda till.

Andra bloggar om: jul, julhälsning, julkort, julfirande, jakobstad, torkad frukt, godispaket

En paradox till

Jag insåg
att det skulle vara till min fördel att handla genast
men då hade det redan gått en tid

Andra bloggar om: insikter, handla, genast, senare, paradoxer

The thing

about normal people
is that they make you feel
unnormal

Andra bloggar om: normal, unormal, alien, ufo, thinking, paradoxes

Räknas inte

En vacker dag, idag. Decembersol.

Fast själv har jag en sämre dag. En liten svacka, kanske.Försöker tänka att allt som jag tänker idag, räknas liksom inte. Sätter det på tröttheten...

Kanske borde jag göra detsamma med följande tanke?

Jag tycker det ser ganska fint ut, med alla lamporna... men denhär gatan är säkert en kilometer lång och varje träd har många lampor, tända dygnet runt...

Jag menar, borde jag klaga på det... eller bara låta det förbli en reflektion?

Läs även andra bloggares åsikter om december, sol, svacka, julbelysning

Tillbakablick

Det är inte nyår än, men jag skall ändå göra en tillbakablick. Tror jag är tillräckligt lugn och samlad för det nu.

I våras blev jag sjukskriven ända fram till sista september. Därmed hade jag haft mina 300 dagar och längre än så kan man inte vara sjukskriven, i Finland. Efter det var det meningen att jag skulle ansöka om sjukpension på deltid - men det blev på heltid.

Under sommaren började jag känna att jag inte vill tillbaka in i arbetslivet, att jag inte klarar av att fungera efter de regler som finns där. Min läkare sade till mig att jag borde förbereda mig på att sjukskrivningen tar slut, att det blir bättre för mig då... men jag kände mig som en blyklump. Jag försökte inte argumentera, inte ens med mig själv. Reagerade helt enkelt inte.

Någonstans undrade jag: Orkar ni verkligen flytta på mig... tung som jag är?

I november skulle jag fylla i ansökan om sjukpension. Som ni kanske minns (om ni söker på 'sjukpension', får ni upp de rätta inläggen), var det nästan omöjligt för mig att göra det. Jag var fortfarande en blyklump och blyklumpar kan ju inte tala.

Till slut kunde jag ändå posta min ansökan. Jag trodde att jag skulle få vänta till februari, men svaret kom nästan omgående - och det var ett ja! Jag har fått sjukpension, fram till slutet av maj. Dethär är säkert en viktig orsak till det lugn som jag känner. Medan jag var sjukskriven, fick jag inte så mycket pengar att jag kunde klara av mina dagliga utgifter... men det har jag nu.

Skööönt! Av lättnadskänslan att döma kan man nog anta att blyklumpen ändå var förmögen till en viss oro...

Det blir ännu tydligare, om man ser till andra områden av mitt liv. Mitt föräldrajag har oroat sig en hel del, de senaste månaderna. Det har varit så många förändringar, för ende sonen. Han gifte sig... och han flyttade isär. Han började en ny skola... och slutade att gå där. Han flyttade hem till mig... och sedan igen, till en egen bostad...

Men nu känner jag mig lugnare, också ifråga om honom. Jag tror att han har gått igenom en kris, på sitt eget extroverta sätt. Han och flickvännen hade ju varit tillsammans i tre år...

Så... just nu är det alltså ganska bra. Lugnt.

Hoppas också att jag så småningom skall kunna tjäna lite pengar själv. Annonserna på free1000s har börjat gå ganska bra!! så det känns roligt att gå dit och jobba. Just nu håller jag på med att göra en sida med miniatyrer, för att underlätta sökningen.

Andra bloggar om: tillbakablick, blyklump, sjukskrivning, sjukpension, son, förändringar, lugn, pengar

Inte vet jag vad det är

men jag tror att jag gillar det. Det känns som om det skulle vara i djungeln. Jag ser en fågel öppna sin näbb och sluka en citron... eller är det en annan fågel, Fenix, som sprutar ut eld? I alla fall, och det kanske förklarar en del, så har jag fått Paintshop idag!

Andra bloggar om: djungel, fåglar, paintshop

Holy Vessel

kneeling
i held out my pain
would you keep it
for me?

____________________
icerocket tags: vessel, icon, blue, drawing, poem

Facebook?

Jag har just gått med i facebook, som Carul Mare. Skulle gärna vilja ha med flera mänskor, just bloggvänner, sådana som skriver själva eller som bara läser... Man kan säkert göra facebook till något svårt och utmattande... men jag drömmer om ett lättsamt umgänge. Att kunna följa med sina vänner utan att behöva vara så aktiv hela tiden. En mening här, en annan där, och ibland behöver man kanske inte säga något alls. Ändå skulle det kännas som att man är med, en i gruppen. Så är det ju inte när man bloggar, då hänger det mesta på en själv. Vill man ha kontakt, skall man skriva och kommentera.

Så vad tror ni? Skulle dethär kunna vara något för er också?

Andra bloggar om: facebook, vänner, lättsamt

Skulle bli en bild av tunga känslor...

men ni ser ju hur det blev...!
Egentligen är det en spegling av en brygga i vatten... plus lite krusidull!
Kanske är den ännu inte färdig, det finns något som liknar ett ansikte i bilden, en simmare... som gärna kunde få framträda.

Andra bloggar om: vatten, speglingar, krusidull

1 eller 0

Ibland skapar jag i glädje. Det pirrar inom mig, av lust. En sexuell känsla.
Ibland skapar jag för att jag är ledsen, jag behöver få uttrycka det.

Men ibland är jag så nere att jag inte kan skapa alls. Jag tål inga blickar på mig. Vill inte bli bedömd...

När jag tänker på det, är det nog inte rätt sett att se på konsten. Den skall ju leda till ett möte!

Men det är så jag känner det. Överjaget ligger ovanpå mig, tungt som ett åskmoln. Tors hammare i mitt huvud: Dunk, dunk, dunk. Du skall inte tro att du är något... Jante-Tor!

Sådana gånger drar jag mig undan, lämnar scenen. Jag känner mig nere, så jag skulle behöva några bra-ord... men jag vågar inte försöka med konsten. Den är så full av bedömningar.

Istället söker jag mig till andra sysselsättningar, gärna något tekniskt. Kollar om jag får något att fungera eller inte, på datorn.

Det är så enkelt med teknik, en enkel slags bekräftelse! Antingen får man något att fungera eller så gör man det inte. Man lyckas eller misslyckas. 1 eller 0.

Andra bloggar om: konst, teknik, lyckas, misslyckas, bedömningar, överjag

Bra eller roligt?

Vilket skall man satsa på?
Satsar man på bra, blir det mindre roligt.
Satsar man på roligt... känns det bra... och så blir man kanske bättre med tiden?
Satsar man på bra, genast, kan det hända att man ger upp...

Andra bloggar om: bra, roligt, satsningar

Chattering away like a tree full of birds...

En annan sak som bekymrar mig är min barnsliga smak! Måste man bli en naiv konstnär bara för att man inte har gått i konstskola? Nåja, jag älskar faktiskt konst av Chagall och Rousseau...

Chattering away like a tree full of birds... skrev en vän på ipernity ...och jag tyckte det var en fantastisk mening. Färgstark och tilldragande. Jag har flera minnen av hur jag har lyssnat på fåglar i varma länder, just före skymningen. De blir ju som galna då, skvatt galna. Men jag har ändå tyckt om dehär stunderna, det har varit stunder av tillfredsställelse och glädje. Intensiv livskänsla.

Jag blev så inspirerad att jag genast satte mig ner för att försöka skapa en bild av denhär meningen och mina minnen. Ladys and gentlemen, I give you: Chattering away like a tree full of birds...

När jag var klar, visste jag inte om jag tyckte om min bild... men nu gör jag det igen. Lite grann. Faktiskt!

Andra bloggar om: chatter, tree, birds, couple

Trötta ögon

Denhär bilden tycker jag inte så mycket om (utom att jag älskar den mörkblå färgen, den är så intensiv!).

Men jag ville göra ett självporträtt, som jag kände mig. Framför allt var jag medveten om mina ögon. De kändes onaturligt stora och uppspärrade, som mörka hålor...

De kändes som om jag hade tittat för mycket - och för kritiskt.

Andra bloggar om: perfektionism, trött, ögon, hålor

Trollerikatt

Här är nu en bild som jag har gjort, i anslutning till inlägget Inte-perfektionist-perfektionist. När jag hade skrivit det inlägget, så tänkte jag: - Och trollkarlen blev törstig och drack upp sig själv. Jag hade den känslan, förstår ni kanske? Jag hade liksom trollat bort mig själv, i min ansträngning att inte försöka vara duktig...

Men när jag började rita, så blev det... en trollerikatt. Tror jag. Det är inte lätt att veta vad det blir, när jag börjar på. Jag försöker med alla knappar, försöker att hitta ett sätt... så att det inte skall märkas hur hjälplös jag känner mig, när jag försöker rita. Mina ögon är så kritiska. Att det skall vara så svårt att våga..!

Men denhär katten gillar jag nog... Jag försökte minnas hur jag hade gjort förut, en gång - men det kom jag ju aldrig på. Istället lärde jag mig att man kan måla med mönster. Hatten och rosetten i leopardmönster. Bakgrunden i valnöt. Kroppen är med någon slags pensel...

Andra bloggar om: trolleri, katt, trollerikatt, bildbehandling, perfektionism

Inte-perfektionist-perfektionist

Ibland undrar jag vem som har denhär bloggen... om det är jag eller kanske någon annan?

Eller varför det är så svårt att skriva här. Det är som om jag skulle kämpa en ojämn kamp mot alla mina värderingar - hur jag skall skriva... och om vad... och vilka bilder som duger. Duger jag är väl den egentliga frågan.

Jag önskar att jag kunde glömma bort den. Stoppa ner den i en låda i källaren, allra underst och aldrig hitta den igen.

Fast det är kanske också ett slags perfektionism?? slår det mig nu.

Jag har liksom en föreställning om att jag borde kunna göra precis vad som helst på nätet. Skriva hur jag vill, utan att rätta stavfel. Vad jag vill, om vilken småsak som helst. Inte alls bry mig om vad andra tänker. Om jag får lust att teckna en liten krumelur, hur anspråkslös som helst... då borde jag kunna lägga in den, utan att skämmas.

Men måste jag verkligen vara så fullkomligt inte-perfektionistisk? Är inte det att fordra ganska mycket av sig själv?

Håhå, jaja. Hur jag än vänder och svänger mig, så förblir jag perfektionist. Till och med när jag försöker att inte vara det.

Andra bloggar om: perfektionism, inte-perfektionism

Vad är det för mening med hemligheter?

Ibland har jag fortfarande nöjet att få umgås med 9-åringar.

Jag har ett hemligt lösenord, sade 9-åringen. Vill du veta det?

Nej, sade jag. Inte behöver jag veta det. Han hade tänkt komma över till mig och chatta och jag ville inte att han skulle känna sig tvungen att berätta några hemligheter.

Jag kan nog berätta, sade han då, bara du inte säger något.

Njae, sade jag. Jag är inte så nyfiken av mig. Jag var fortfarande inne på samma tankespår.

Jag kan nog berätta, sade han igen, bara du inte säger något. Och så, utan förvarning, ställde han sig på tå och viskade lösenordet i mitt öra.

Först då begrep jag att dethär var en hemlighet som det var meningen att jag skulle få veta. Redan från början hade det varit det.

För... vad är det för mening med hemligheter, om man inte får berätta dem för någon?

Andra bloggar om: hemligheter, 9-åringar, lösenord