En sådan här dag

När jag vaknar mår jag för det mesta dåligt. Ofta har jag någon obehaglig dröm i tankarna, jag brukar vakna av att jag håller på att älta den. Inte någon skrämmande dröm, inte obehaglig på det sättet, mera som vanligt tröttsamt grubbel.
Ibland försöker jag reda ut vad som pågår. Det gjorde jag idag, kanske med ett visst resultat. Någon grälade på mig igår... och grälet kom liksom från en klar himmel. Inte för att det inte skulle finnas orsak att klandra mig, jag har mycket på mitt samvete, vem har inte det...? Men jag brukar kunna se vad som är på kommande och förbereda mig. Dock inte denhär gången. Vad var detdär? frågade jag mig i timmar efteråt... och också nu på morgonen.
Men jag blir vackrare framåt dagen, precis som i ordspråket. Eftersom jag vet det, kommer jag mig ändå upp. Dessutom har jag det så bra just nu, jag behöver ju inte stressa iväg någonstans. Så jag brukar säga till mig själv att nu tar vi det lugnt. Riktigt lugnt. Först gäller det bara att komma på benen, att fatta det beslutet. När det är gjort, öppnar jag fönstret och sticker in näsan, nosar lite på den nya dagen genom myggnätet.
Sedan slätar jag ut sängkläderna... för bäddar, det gör jag inte. Det är nog tiotals år sedan jag sist bäddade min säng - ni vet, som det skall göras. På riktigt. För mig räcker det att släta ut. Jag är nöjd så. Med åren har jag övat mig så att jag kan göra det med ett enda kast. Jag ser till att täcket och pläden ligger någorlunda ovanpå varandra och så tar jag tag i bådas långsidor och kastar...!
Efter det handlar det mest om katterna. Jag undrar kanske vad jag skall ta på mig för att kunna gå ut i trapphuset och släppa ut dem. Många gånger får jag i det skedet upprepa min föresats att ta det lugnt. Jag vet ju att katterna sitter och väntar. Skall hon komma någongång...? De har hört att jag har börjat röra på mig och nu vill de att det skall hända saker. Det skall klappas och fyllas på i matkopparna och så klappas igen. Sedan vill de gå ut. De vill också komma åt att nosa på dagen.
Följande projekt är frukost. Skall det bli te och en rågsmörgås... eller te och en chokladbit? Det blir garanterat både och, men ordningen är inte helt klar.

En sådan här dag. Trög just nu, men nog skall den väl börja flyta? Igår, sent på natten, var jag så lycklig. Jag ville bara fortsätta och fortsätta med mina bilder.... eller vems bilder det nu kan vara frågan om...? För ni förstår, jag och copyright, vi är inte precis som hand i handske, vi passar inte så bra ihop. Ibland kan jag inte skilja på mitt och andras. Det börjar bara klia i fingrarna på mig. Jag ser en bild i någon annans bild och då vill jag ta fram den... och den nya bilden, den är ju faktiskt min!
Här ett exempel. För ett par dagar sedan hittade jag denhär bilden, hos Digital Jethro på flickr. Den är tagen i Lucca, i Toscana. Annars vet jag inte så mycket om den. Det finns massor med anonyma lejon i dendär trakten. Möjligen föreställer den Kristus (lejonet) och en kättare. Men jag kände genast att den var viktig för mig. Här fanns något som jag ville förtydliga. Kanske skulle den passa i min historia också?
Så det blev två nya bilder, båda kallade Big Trouble.


Jo, det är viktiga bilder, för mig. Det har något med närheten att göra, den nära relationen mellan man och lejon, mellan den som är i överläge och den som är i underläge. Titta på hur mannen håller sin hand! Jag tror inte att han kommer att bli uppäten, after all...
Kanske skulle jag också nämna att jag har frågat lov, fast först efteråt. Efter uträttat värv. Men egentligen var det ju bra för båda, inte bara för mig. Han har fått flera länkar av mig - plus att han fick veta att hans fotografi var inspirerande!
Men nu skulle det nog vara dags för dendär rågsmörgåsen. Den kommer med andra tekoppen denhär dagen.

Andra bloggar om: morgon, början, kvällsmänska, copyright, bilder, fotografier, editering, lejon, lucca