Äntligen kom han. Hjärtebarnet. Isak. Abraham hade väntat så länge. Klart att de skämde bort honom, han och Sara.
Och Isak kände sitt värde. Han behövde bara peka på något, så fick han det. Mamma och pappa gjorde allt för honom.
Ibland ville Abraham säga nej, men då satte sig Isak på tvären. Han kunde inte ta emot det. Han var så van att få precis som han ville. Så han tjatade och tjatade tills Abraham blev så trött att han gav efter. Sådana gånger undrade Abraham var det var för son han hade fått. Hur kunde han vara så otacksam?
Men Isak blev glad, i alla fall för stunden. Han hade fått som han ville - och visst var väl det ett bevis på att fadern älskade honom? Men på natten, innan han skulle somna, kände han sig osäker. Var han verkligen älskad? Fadern hade ju inte velat uppfylla hans önskan.
Så fortsatte det. Ibland kände Abraham hur han hatade sonen, som aldrig blev nöjd. Och Isak gick längre och längre i sina krav. Ingenting som han fick kunde längre övertyga honom om att han var älskad.
Till slut kom en avgörandets dag. Abraham tog fram sin kniv och satte den mot sonens hals. Han förstod att han måste offra honom - för att få honom tillbaka.
Om man överför dramat till modern tid så tror jag att Isak skall ha en massa prylar för att känna sig älskad.
SvaraRaderaÅh, carumarem jag har varit dålig på att surfa runt på sista tiden, men att komma tillbaka hit är som att komma hem:)!
SvaraRaderaDet kan tolkas som de första curlingföräldrarna. Samtidigt undrar jag om föräldrarna lyckades ge Isak känslan av att vara älskad i sig, för sig. Om Isak utmanade dem med att ständigt vilja ha saker för att se om det fanns nåt -annat - änm just _saker_.
Låter tragiskt, att det blev på så materialistiskt plan. Och varför visar ofta just äldre föräldrar sina känslor via materiella saker? Eller har sådant tryck på materiella saker?
Leosdream, Noemi: Jo, prylar, saker... Men borde man gå ett steg längre? Bibeltexten talar om att Isak blev som en gud för Abraham. Kan man visa sina barn för mycket omsorg, pyssla med dem tills de tror att de är världens centrum?
SvaraRaderaNej, jag vet inte. Å andra sidan så finns det ju bara två mänskor i hela världen som är föräldrar till ett barn. Det måste ju få vara en speciell relation.
Noemi! Kul att du kom och hälsade på! Jag känner mig hemma hos dig också. Du skall veta att jag läser nästan allt som du skriver... Men det är väl också så, att skriver man för många kommentarer, då blir det ju ingen tid över för de egna inläggen...