Men vad jag ville säga är ju att de brottas inte. Ängeln håller Jakob så ömt, som om han var ett litet barn och Jakob, han har slutit ögonen och ser nästan ut att njuta. Ängeln vaggar honom, han vilar i ängelns famn... eller kanske dansar de, en underlig pardans, tätt inpå varandra? Så nära att det ser ut som brottning.Jakob tror i alla fall att de brottas, först är han övertygad om det. Ängeln dansar med honom, eller vaggar honom, men det är inte vad Jakob upplever. Han tror att han brottas. Han försöker kämpa emot, men det går inte så bra. Ängelns rörelser är så oberäkneliga. Han tror att han brottas, men kanske försöker han bara hålla sig fast? Klamra sig fast vid ängeln.
Ängeln är mera medveten. Den ser på Jakob med ömhet och medkänsla. Jaja, verkar den tänka, det är inte så lätt att vara mänska. Eller kanske är det Jakob som ser på ängeln, som ser sig själv i ängeln, som säger till sig själv, genom ängeln, att det är inte så lätt att vara mänska? Kanske ger han sig just i denhär stunden förlåtelse för sina tillkortakommanden?
Men först måste han brottas. Länge, länge håller han på att brottas. Han kämpar och kämpar och blir tröttare och tröttare och nu, när benen bara vill vika sig, när det enda som håller honom uppe kanske är ängelns grepp om honom, förstår han hur mäktig den är, hur mäktig den hela tiden har varit, och han väntar bara på det ögonblick då den skall göra slut på honom, göra slut på brottningsmatchen och hela hans liv. Han väntar på greppet som skall krama honom sönder och samman eller kastet som skall slunga iväg honom mot världens ände...
Han väntar och väntar, men inget händer. Ängeln fortsätter att vagga honom, eller dansa med honom, eller vad den nu gör. Det enda som har ändrat sig är att han inte längre kämpar emot. Kanske är han i fara, han förstår att det kan vara på det sättet, men han orkar inte bry sig. Han har inga krafter kvar. Ängeln får göra som den vill med honom, han är slapp som en trasdocka, och han gungar och gungar.
Egentligen är det inte så farligt, ängelns rörelser är ganska mjuka... och just som han tänker det, hör han för första gången musiken. Han sluter ögonen för att kunna höra bättre och snart, snart blir allt på ett annat sätt. Nu kan han känna rytmen, nu kan han ana ängelns nästa steg... och nu så dansar han också! Ängelns rörelser är inte längre oberäkneliga. Han vet att han borde vara rädd... men han kan inte längre. Allt är bara njutning. Han är i extas.
Andra bloggar om: jakob, ängel, brottas, rembrandt, tolkning
Jag tycker om din ömsinta och inlevelsefulla tolkning av "Jakob och ängeln"! Det kan inte ha varit lätt för Rembrandt att skildra motivet på ett sådant sätt som inte kunde feltolkas av kyrkliga dignitärer, mecenater, kättare och folket.Jag kan skönja att ängeln försökte värja sig mot Jakobs hårda och krampaktiga grepp genom att slappna av i kroppen och inte göra motstånd.Och meddetsamma tänkte Jakob "Fåfängt att brottas när motståndare inte finns"."Blott mitt tvivel på Gud är det" tänkte han och kände hur kärleken strömmade genom hans kropp.
SvaraRaderaFeltolkas? Hur menar du då? Är dethär ett motiv som ofta blir feltolkat?
SvaraRaderaJag vet inte jag, men jag tänker mig att Rembrandt kanske var lite av en mystiker. Hans tavlor har många gånger en sådan stark känsla, en innerlig känsla, en ömsint känsla... och dethär motivet går ju verkligen att tolka också på ett mystiskt sätt. Brottas med en ängel? Brottas? Med en ängel? Hur kan det ske? Vad kan det betyda? I bibeln står det dessutom att han blev sårad, men inte besegrad. Till slut var det ängeln som bad att få gå, men Jakob släppte den inte förrän den hade välsignat honom...
Det är verkligen en härlig berättelse, så full av tolkningsmöjligheter. Kanske var det det du menade? Att dethär är ett så öppet motiv? Den som vill tolka det, i strid med tidens 'korrekta' tolkning, behöver bara sätta sig ner och drömma en stund?
Kul att du ville göra just det, drömma fram en egen tolkning!
Jag menade t.ex. att många motiv som målades på den tiden uppfattades som alltför erotiska och utmanande för att godkännas av Kyrkan bl.a.I "Jakob och ängeln" med omslingrade kroppar finns en erotisk dimension fastän hårfin sådan.
SvaraRaderaTill olika tavlor finns det säkert lika många tolkningar som det finns människor.Detta gäller säkert ännu i högre grad nutidskonsten.Renässanskonsten var i och för sig lättare att tolka/och skulle vara lätt att tolka för den läsokunniga befolkningen.Konsten skulle ofta vara religiöst och moraliskt upplysande och uppbyggande.Naturligtvis fanns det en liten stänk av mystik och erotik som skulle kittla och reta fantasin. Jag gillar precis som du att fantisera och bygga egna historier kring ett motiv.Men ofta
SvaraRaderaorkar jag inte fullfölja en historia eller ett projekt(eller gör ett uppehåll) precis som när jag började skriva om min tavla "Viskningar från en svunnen tid".Den väntar ännu på en fortsättning.Men kanske det är som med livet att inget blir klart.Antingen har jag dålig karaktär eller så är jag en impulsiv inspirationsmänniska med höga toppar och djupa dalar (precis som en EKG-kurva.
Jo... fast kanske var det mera under medeltiden som religionen var så helt styrande? Under renässansen blev det nog också vanligare att konstnärerna hade andra uppdragsgivare än kyrkan. Renässansmänskan var nog ganska frigjord, har jag för mig. Fast då tänker jag nog på mest på Italien och andra stora renässanscentra...
SvaraRaderaKänner igen mig i din beskrivning av dig själv. Jag är mycket bättre på att starta upp saker än att fortsätta med dem och få dem färdiga. Boken var viktig för mig, jag försökte verkligen kämpa och bli färdig... men nu håller jag på att ändra synsätt. Det känns inte längre som att boken inte blev färdig, att jag misslyckades med det, utan jag kan känna mig glad att jag har så mycket material, både inom mig och på datorn. Jag har liksom en källa att ösa ur, i små små skålar. De stora verken får nog vara för mig. Jag orkar inte bära på dem.