Den förste Berthold

En drömmande kung... eller en dröm som är så storslagen att den kan kallas kunglig? På det sättet kan bilden passa in i min historia.

"Kanske har han inte ens funnits", kunde Hariberth inte låta bli att sticka emellan. "Eller om han fanns, var han väl bara en vanlig mänska. Säkert har han inte gjort hälften av det som berättas om honom."
"Äh. Du lyssnar för mycket på silvarerna", sade Berthold. Men sedan blev han mera allvarlig.
"Det får väl var hur det vill med det, Hariberth", sade han. "Men när jag var pojke, då trodde jag på allt som berättades om honom. För att jag ville göra det. Inte brydde jag mig om att det verkade omöjligt. Kanske tyckte jag till och med bäst om de historierna. Jag ville att han skulle ha lyckats med det omöjliga. Det skulle jag också göra. Jag tror det var därför som jag bestämde mig för Lansinaa. Just för att det verkade så omöjligt. Om jag kunde erövra det landet, då skulle jag kunna känna mig nöjd. Det skulle kunna uppväga allt det andra..."
"Ära som motvikt till vanära...", sammanfattade Hariberth.

Andra bloggar om: berthold, bertholdare, kungar, kungadrömmar, hariberth