En flicka med öppen blick, en som tar in och ger ut, med samma självklarhet. En orädd flicka. Hon litar på sig själv, på sin egen styrka. Vad som än kommer, verkar hon vara beredd. Hon är inte det minsta undvikande. Tïtta på den bestämda munnen och den lite utstickande hakan...!Gud bevare henne...! måste jag nästan tänka. Borde hon inte ha något av den andra flickans försiktighet, hennes förmåga att vänta på det rätta tillfället?
Lustigt nog upptäckte jag senare att dethär inte är något egentligt porträtt. Konstnären, Vermeer, har nog haft en modell, men syftet har varit ett ingående studium av karaktär och ansiktsuttryck! (Metropolitan Museum of Art)
Andra bloggar om: vermeer, porträtt, studier, flickor, karaktär, ansiktsuttryck, öppen, omedelbar
Min första tanke när jag så flickan var "prematur".
SvaraRaderaEller FAS.
Men sedan släppte jag mitt tvångsmässiga diagnos-tänk och tittade på henne igen.
Hon ser ut som att hon helt saknar skydd,vidöppen mot världen, man vill ta hand om henne.
Ja, det var det första som jag också tänkte, vidöppen! Det gör en lite orolig, inte sant? Fast det är ju inte bra att vara för tillknäppt heller...
SvaraRaderaMen vad betyder FAS, Anna - eller måste jag googla på det? *hihi* Har du en sjukvårdarutbilning, tro?
Tillägg: Jag tycker inte heller att hennes frisyr är så vidare klädsam...
SvaraRaderaKamrat, nu har jag tittat på henne ett tag till. Hon är så fullständigt oskyddad, jag tror vi mammor har någon inbyggt i oss att ställa oss framför sådana barn. För kan du titta på henne och tänka på att någon gick fram och gav henne en örfil? Tanken gör nästan fysiskt ont i mig.
SvaraRaderaNädu, jag är inte sjukvårdsutbildad. Kan plåstra om barnens knän och plocka ut stickor ur fingrar och tår.
Men jag hänger mycket i snackgrupper på Internet där det finns mammor (en och annan pappa) till barn med npf (neuropsykiatriska funktionshinder). Det blir mycket diagnosprat.
På tal om prat. Jag trivs så bra med Internet, har massor med vänner och bekanta, som jag diskuterar allt möjligt med. Sköter även alla andra kontakter som går att sköta via nätet. Det trivs jag inte med irl. Skulle man ändå kunna säga att jag inte är social?
FAS: Fetalt alkoholsyndrom. Barn som får skador av mammans alkohol/droganvänding under graviditeten.
Du, kompis... jag har många gånger tänkt att denhär diagnosen, som både du och jag har fått, också handlar om... att vara för mycket social. Man tar kanske in så mycket att man inte orkar ha det inombords, det leder till för mycket tankar och känslor. På nätet blir upplevelsen av andras närhet inte lika stark, det fungerar som en buffert...
SvaraRaderaKanske har denhär känsligheten också samband med perfektionistiska drag...? Man är noga, petnoga, för att inte såra, för att inte själv bli sårad... och andra mänskor verkar konstigt trubbiga. Så börjar man bygga upp en egen trubbighet, för in ett avstånd mellan sig och andra...
Men när jag har kommit såhär långt, tänker jag att så gör väl alla mänskor, i olika grad. Trubbar till sig!
Fast flickan på bilden har visst inte gjort det.
Tack för förklaringar, förresten!