Rock-Fnykis

Om någon kände en viss förstämning, efter mitt inlägg om kärnkraft, så går det nog över med nästa inspelning med Tage Danielsson, Kaffe och bullar. Det hjälper ju mot allt, jag är helt överens med Tage Danielsson. Men så har jag också en del problem med sockerbalansen...

Sedan hittade jag en inspelning som har betytt massor för mig. Märkvärdigt mycket. Dethär är den EP-skiva som jag (och möjligen min bror också) lyssnade mest på i späd ålder. Jag minns att jag låg på golvet i vardagsrummet, med den lilla grammofonen framför mig, och startade skivan om och om igen. Jag tyckte den var jättebra!

Men vi hade ju inte så många skivor hemma - varken herr Anka eller herr Steele, och inte heller Presley. De flesta skivorna var klassiska eller religiösa.

Arthur Eriksson dög ändå, i alla fall en av skivorna. Jag minns en låt som möjligen hette Guldgrävarsången. Tada-da-da-da-da, jag skulle gräva guld, kan den ha börjat och så, några takter senare, med min gitarr, med min gitarr. Kanske tyckte jag att det lät äventyrligt.

Men tänk att pappa en gång kände sig så lättsinnig att han köpte skivan med Martin Ljung. Det gläder mig!

Uppdatering: Googlade lite på Guldgrävarsången och märkte att det inte finns någon gitarr med i texten. De orden har jag kanske från Thore Skogmans Min gitarr, på samma melodi?

Andra bloggar om: rock-fnykis, martin ljung, tage danielsson, kaffe och bullar, arthur eriksson, musik, barndom