Nattpromenad

Jag fick för mig att jag skulle gå ut, för att lukta på sommarnatten... så jag frågade katterna om de ville följa med.

Fast de stod och ville in, ändrade de sig så fort de förstod vad det var fråga om. Visst ville de komma med på promenad, det vill de jämt! Det är något som vi verkligen tycker om att göra tillsammans. Säkert skulle jag inte ha kommit mig iväg denhär gången, om inte de hade varit så pigga på det. Katterna ger mig sällskap... och får mig att känna mig tryggare också... utan egentlig anledning.

Så tog vi då en midnattspromenad... i solnedgången. Det är ju så denhär tiden på året. Vi kryssade mellan trevåningshusen och kom ut i en skogsdunge, där man förvarar sina båtar under vintern, och sedan var vi nere vid stranden. Därifrån går en grusväg ut till den närmaste holmen. Dethär är vår väg ut till vattnet, min och katternas. En väg som vi kan gå, utan att jag behöver oroa mig så mycket för att de skall bli överkörda.

Men nu, mitt i natten, var vi ensamma. Vi såg inga bilar och inga andra nattvandrare. Jag oroade mig lite för dendär skogsdungen, att någon skulle sitta där och supa, någon uteliggare kanske. Jag har sett spår efter sådana förut, när jag har varit ute och gått. Men vi fick gå ifred, ända ner till stranden.

Där var det mera liv. Måsar och tärnor gav oss en hel del spänning. Kanske har de lagt sina ägg redan, för de var så argsinta. Jag var rädd att de skulle anfalla någon av katterna, i ett samlat flyganfall, men det hände inte. Katterna förstod att inte gå för nära eller dröja för länge. Fåglarna var kanske lite förvånade också, att se katter så långt borta från bostadshusen.

Nästa äventyr var en igelkott. Min inte så jaktintresserade katt satte sig på en halvmeters avstånd och bara tittade. Igelkotten blev inte skrämd, brydde sig inte ens om att dra in nosen. Det gjorde den först när den andra katten fick syn på den - min jägarkatt. Den gick rakt på taggbollen och nosade lite. Inge' gott.

Sedan kunde vi fortsätta. Vår sista bekantskap var en främmande katt, på vår egen gård. Den hade hittat en sovplats åt sig under ett utebord. Mina katter lade sig ner och såg intresserat på den. Ingen av dem reste päls, fast den främmande katten fräste och fräste. Efter en liten stund tröttnade min icke-jägarkatt och bestämde sig för att han hellre ville ha en lugn och mysig hemmanatt.

Jägarkatten, däremot, är fortfarande där och tittar. Kanske stannar han ute inatt också. Det finns inte så många bytesdjur här, men han är mycket mycket tålmodig.

Och jo, det doftade härligt! Starka fuktiga nattdofter. Allt var så stilla också, så tomt på mänskor... och ändå så fullt med liv.

Andra bloggar om: midnatt, promenad, katter, djurliv, dofter