Kanske skall jag fortsätta lite till med carulmare? Jag får väl försöka klara att nästan ingen kommenterar. Jag menar, om man skriver att man inte vill vara med i den stöttande flickgruppen, så får man väl skylla sig själv... Men tro inte att jag är konsekvent på den punkten. :)Men jag har lust att skriva lite om bilder, just på carulmare. Jag samlar hela tiden på bilder som passar ihop med min historia - och dethär är en av dem. För muspekaren över bilden för att få lite uppgifter om den.
När jag ser denhär flickan, kommer jag att tänka på Wiba som barn. Hon växte upp vid sidan av sin bror, Berthold, han som skulle bli könig. Det var så mycket ståhej kring honom. Han hade aldrig tid att leka med henne. De kände nästan inte varandra. När han blev könig, tvingade han henne att gifta sig med en gammal och sjuklig man, av politiska skäl.
Sedan kommer jag att tänka på alla andra flickor som har måst växa upp i inskränkta miljöer, som har blivit tvungna att dölja sitt rätta jag för att få godkännande och något som påminner om kärlek.
Man kan se på flickan hur mycket hon håller inom sig. Hon är inte vidare glad, men redan bra på att behärska sig. Kanske slinker inte ett enda oöverlagt ord ut ur hennes mun.
Undrar vad hon skulle ta sig till, om hon själv fick bestämma över sitt öde? Skulle hon kunna förbli sansad... eller skulle hennes inre välla fram som en störtflod?
För Wiba hände det. Plötsligt fick hon makt, inte bara över sig själv utan över ett helt hochherrskap.
Jämför med en annan flicka...?
Andra bloggar om: wiba, prinsessor, torn, uppväxt, godkännande, kärlek, makt
Prinsessa i tornet, jag har varit en och fortfarande har jag svårt att fatta att jag faktiskt är fri att säga och göra vad jag vill. Det begränsande tornet är inte rivet helt ännu, men jag arbetar, sten för sten, med det...
SvaraRaderaBilden, både målnigen och den i texten är mycket talande och berörande. Väcker tankar som gör gott. Och oroar, på ett bra sätt!
Vacker flicka från vår historia... tänk ett så annorlunda liv hon hade. Med sammetsklänningar och krav på sig. Kanske bortgift redan vid 14 år till någon överårig stormagad snuskgubbe.
SvaraRaderaMen målningen har något över sig som väcker känslor och nyfikenhet.
Vem är hon den lilla flickan som står och dagdrömmer(?)
Qi: Jag hade nog också mig själv i tankarna... Först tänkte jag jämföra med en annan bild, av en annan slags flicka, men så började hon oroa mig också, jag tänkte att man kan inte välja den ena eller den andra, kanske behöver man ha båda. Men dethär har jag tänkt skriva mera om...
SvaraRaderaInkan: Jag har inte försökt vara historisk, men nu har jag hittat en ganska bra sammanfattning av hennes liv:
Margaret of Austria, (1480–1533), who was first engaged at the age of 2 to the French Dauphin (who became Charles VIII of France a year later) to confirm peace between France and Burgundy. She was sent back to her father in 1492 after Charles repudiated their betrothal to marry Anne of Brittany. She was then married to the Crown Prince of Castile and Aragon John, Prince of Asturias, and after his death to Philibert II of Savoy, after which she undertook the guardianship of her deceased brother Philip's children, and governed Burgundy for the heir, Charles. Wikipedia
På ett annat ställe i samma text står lite mera om hennes regentskap:
Maximilian had appointed his daughter Margarete of Austria as both Regent of the Netherlands and the guardian and educator of his grandsons Charles and Ferdinand (their father, Philip, having predeceased Maximilian), and she fulfilled this task well.
Ja, också denhär kvinnan fick makt, kan man väl säga. Hon verkar ha varit mycket kapabel. Konstintresserad också. Både hon och pappan var beskyddare åt tidens konstnärer. Pappan var bl.a. Albrecht Dürers mecenat.