Jag visste bara att jag hade använt bilen på lördagen, men en granne hade sett den samma morgon, på måndagen. Dessutom kunde han peka på de färska däckspåren och låsdelarna på marken. Det var ganska klart vad som hade hänt. Tjuven hade varit där bara ungefär en halvtimme före jag skulle använda bilen. Det var nära att vi skulle ha stött på varandra.
Ganska klart - och ändå kunde jag nästan inte tro det. Min bil hade kostat mig femhundra euro. Vem bryr sig om att stjäla så billiga bilar? Dessutom hade det hänt på förmiddagen, i fullt dagsljus. Min son trodde att det kunde vara en amfetaminmissbrukare. De lär ha behov av att ta stora risker...
Jag vet inte vad jag skall göra åt dethär. Helst skulle jag se att det ordnar upp sig av sig själv, utan min medverkan. Polisen har jag ringt i alla fall.
Jag tycker det passar med samma bild som i Bil från himlen. Båda händelserna känns magiska. Inte så att de skulle vara oförklarliga. Det är inte så jag menar. Vad jag frågar mig är kanske varför dethär hände just mig. Finns slumpen? Kan slumpen ha en betydelse, en mening...? Vill jag räkna med en sådan...?
Andra bloggar om: bilar, bilstölder, carulmare, dagbok, magi, mening, slump, överraskningar
Det kommer nog ner en annan bil från det blå till dig som är lite bätre en den som försvan.. Si
SvaraRaderaDet är lessamt att det skall hända just dig.Jag hoppas du får bilen tillbaka. Men kommer den då att kännas som din.En främmande människa har haft den? Det gör ont när något tas ifrån en. Något som kändes som en gåva eller skänk från himlen när man fick det.Ibland är det tryggt med den beständiga "ägar-känslan" eller "ha-känslan" att detta är mitt och skall så vara.Om man berövas något så känner och tar man det som en personlig kränkning och frågar att vad skall detta betyda.Jag hade också en handlingskraftig far som ordnade allt för mig.Jag bara väntade att det skulle bli gjort.Det kändes tryggt att ha en sådan far...
SvaraRaderaleosdream
Lika underbart som det var att läsa "Bil från himlen" lika ledsamt var det att läsa om bilstölden.
SvaraRaderaJag har också upplevt att få en bil från himlen via min far. Snarlik berättelse. Min far är borta nu men ibland känns det som att han fortfarande ordnar en del från var-han-nu-är.
Tack, Si! Vi får se vad som händer...
SvaraRaderaLeosdream: Visst är det ledsamt, jag saknar ju bilen, men inte känner jag mig kränkt. Jag är mera fundersam och nyfiken också. Hur skall jag tolka dethär? Skall jag tolka dethär? Vill jag tolka dethär?
Gärna tar jag bilen tillbaka! Inte gör det något att en främmande har haft den, bara han inte har förstört något (utom låset då). Jag skulle också vilja ha tillbaka sommardäcken skidutrustningen och kupévärmaren.
Men vi får se hur det går...
Tack, Liten tant. Igår kände jag att jag var ledsen, att jag saknade bilen. Före det hade jag så mycket annat att tänka på.
Fint att man kan känna att man har sina närmaste med sig, också när de inte längre finns där de brukade.
Det är jobbigt när man blir bestulen. Samma om någon förstör något man äger. Det känns liksom som om de tar en bit av en själv, eller förstör en bit.
SvaraRaderaFinns pappa i närheten kanske du ska prata med honom, han kanske fixar även denna gång?
kram
Du skall inte försöka tolka det.Det är meningslöst.Det är sånt som händer alla förr eller senare.Det finns inget annat sammanhang än att det är sånt som händer i livet.Ibland känns det orättvist - varför skall det här hända mig nu....
SvaraRaderaCykelväder nu, sedan rullskridskorna - och sedan får vi se... Kanske dyker det upp en annan god affär så småningom...? Var inte orolig, Leosdream, denhär händelsen överlever jag nog. Tror knappt att den kommer att störa min nattsömn...
SvaraRaderaVad tråkigt! Fattar inte att du kan ta det så lugnt... Jag hade gått i taket, svurit ve och förbannelse osv.. Vilket naturligtvis inte hade hjälpt, bara fått mig själv att må dåligt. Hoppas det löser sig!!
SvaraRaderaKram från qi
Tack för kramarna, Loppispoppis och Qi, alltid välkomna. :)
SvaraRaderaDet är väl detdär att det inte hjälper att vara ledsen, som gör att jag... i möjligaste mån undviker att vara det.
Dessutom vetskapen om att det egentligen inte är så bråttom. Jag behöver inte rusa iväg och skaffa mig en ny bil. Jag klarar mig långt med cykeln och kan vänta tills jag känner för att göra en ny affär. Under tiden kan jag prata med pappa och andra i min omgivning, fråga lite här och där - och så, vem vet, snart har jag kanske en bil igen...?
Skall nog också kolla in vesporna lite grann. Kanske både en bil och en vespa...?! Brrrrmm.
Fast det blir kanske för dyrt och dessutom vill jag inte ha så många räkningar att betala... Du vet, Qi, det är inte bara blanketter som jag ogillar utan alla papper med rutor som skall fyllas i på ett bestämt sätt inom en bestämd tid...