lördag 10 mars 2007

Hem och vila

Det är efter jobbet. Arbetsdagen är slut och det är det fortfarande mitt på dagen. Det är våren som har börjat, nu är den verkligen här. Solen skiner och himlen är blå - och det smälter och smälter. Snölagret är redan så tunt.

Men jag skall genast hem. Solen skiner och jag har en ny och bättre kamera i fickan, men jag skall inte ta någon promenad och prova den. Nej, jag skall hem och vila. Jag vet att jag behöver det. Jag känner mig stressad just nu och sover illa.


Titta bara!
Jag gjorde som jag hade tänkt
Här är är huset där jag bor
sett ur ögat på en isig vattenpöl



Jo, jag är fortfarande hemma
Dethär snömoset är från vägen
längs med huset där jag bor



Mera snöslask
denhär gången i djup skugga
på andra sidan huset



Bara till stranden
dit är det ju inte många steg
Någon ispromenad
tänker jag i alla fall inte ta



Nu har jag redan vänt hemåt
En skrovlig gammal björk
råkar komma i min väg



Hemma igen
- eller nästan
Tro nu inte att dethär
är min ingång...!



Denhär fotopromenaden kan jag tacka mannen bakom Starwayforewer för. Hoppas att du tycker om mina bilder - så du inte ångrar dig och vill ha tillbaka din fina gamla kamera...!

Andra bloggar om: , ,

9 kommentarer:

  1. Lady Starlight11/3/07 00:05

    Åh, vilka fina bilder. Igen.
    Jag gillar björken mest, det är något speciellt med träd :)

    SvaraRadera
  2. Anonym11/3/07 02:47

    Tack! Jag tar bara bilder men du berättar med dem.Bilderna har fått liv - tack vare dig.Kameran har efter en lång vandring hittat någon som kan ge innehåll åt den.

    leosdream

    SvaraRadera
  3. Anonym11/3/07 12:57

    Lady Starlight: Du fotar visst också ganska mycket? Jag minns några vackra foton från där du bor. Berg också. Är det i norra Sverige?

    Jag gillar också dendär björken, den är spännande. Har du sett att den har två ögon, det ena ovanpå det andra...?

    Strandbilden är min andra favorit.

    Leosdream: Du har också många berättelser, börjar jag förstå... Alla mänskor har massor att berätta, tror du inte? Men det behövs en klar förbindelse mellan det inre och det yttre. Man måste kunna se sig själv och våga visa sig utåt också. Det är en gradfråga, förstås. Modet och tilliten växer, lite i taget.

    SvaraRadera
  4. loppispoppis11/3/07 13:59

    Underbara bilder! Jättespännande. Detta gillar jag, det ger mycket inspiration. Jag tycker det var roande att läsa texten till, att du skulle vila och inte fota...

    SvaraRadera
  5. loppispoppis11/3/07 14:55

    jag var tvungen att komma tillbaka, för jag kan inte släppa dina bilder, den med speglingen av huset bara älskar jag! Jag får en känsla av blandning mellan verklighet och dröm, eller att titta genom ett glas som är format (här: isen/vattnet) så man ser endel av sanningen, men inte allt.

    Och så stegen på huset, som leder upp till himlen. Starka färger, ren himmel. Däruppe, där är det lätt att andas! kram

    SvaraRadera
  6. Anonym11/3/07 15:28

    Tack, Loppispoppis! Det kom så nära det som du skrev! Vi upplever ganska lika, verkar det som.

    Nej, jag är inte alls bra på att stänga av mina sinnen. Vila? Sova? Sådana märkliga företeelser...! :)

    SvaraRadera
  7. Starwayforewer11/3/07 15:42

    Jag håller med loppispoppis jag har samma upplevelse av den första bilden som känns lätt surrealistisk... den med speglingen av huset bara älskar jag! Jag får en känsla av blandning mellan verklighet och dröm..

    SvaraRadera
  8. Lady Starlight11/3/07 15:53

    mmm...och mellan ögonen skymtar ett vackert hästhuvud :)
    Här finns både berg, skog och stora ängar. I Jämtland, så nästan halva Sverige har jag ovanför mig. Nu finns bilder att se, från morgonpromenaden.

    SvaraRadera
  9. Anonym30/3/07 10:48

    Jag tycker mycket om dina bilder. De har en känsla och skönhet som bara finns där. Inspirerande.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)