Följ med på min trial and error-resa i den digitala fotovärlden. Min nyaste upptäckt är att man skall kolla upplösningen på kameran...
Men vissa av mina 640x440-pixlars bilder blev faktiskt bra. När skall man använda denna upplösning? Det är när man vill att bilderna inte skall bli så skarpa. Till exempel när man skall fotografera... sig själv - och inte vill att alla rynkor och ålderstecken skall komma med. Försök, får ni se!
Eller när man vill skapa en stämning, som här. Bilden är oskarp, där solljuset kommer in - och jag har till och med lagt till mera sken. Med Picasa, ni vet. Ja, jag tycker om denhär bilden. Den för liksom... bort - eller kanske hem...? Jag har ett behov av att använda ljuset på det sättet också, för att uttrycka min tveksamhet inför vad som är verkligt.
Redan att fotografera kan få en att fundera på vad som är verkligt. Denhär bilden är tagen rakt mot solen. Om man gör det, får man en svart prick istället för solen. Är det sant...? Jag vet inte, men det var inte vad jag såg. Så jag redigerade bort den. Här är det inte kamerans hjärna som skall bestämma - utan min!
Här ett par andra andra foton, tagna rakt mot solen. På den första bilden var det solskenet som jag fäste mig vid, hur det lade sig på marken. Det gav mig en sådan varm känsla. Stugorna också, att de är så enkla och små.
Den andra bilden känner ni kanske igen? Det är samma motiv som i Det var en vacker dag igår, bara med mera pixlar - och så solen som försöker skina rakt genom granarna.
Istappar. Här har ni istappar både med flera och färre pixlar. Det blir mjukare på något sätt, med lägre upplösning.
Till dehär bilderna hör en liten historia. Den lilla flickan var nyfiken och kunde inte låta bli att närma sig ismonstret (se En del is ser god ut). Hon böjde sig fram...
...och såg in i dess väldiga gap
Huggtand? (640x480 pixlar)
Guldtand? (480x640 pixlar)
Att låtsas se något annat, det är förstås också att leka med verkligheten.
Men jag tycker också mycket om former. Att söka mönster och strukturer i det som jag ser. Det säger också något om hur jag ser på livet.
Is och snö
Barr med frost
Jo, det handlar om strukturer, men är den inte fin? Snöblomman eller vad jag nu skall kalla den. Jag blev så glad, när jag såg den.
Andra bloggar om: bilder, bildfantasier, bildseende, fantasier, fotografier, ljus, strukturer, verkligt och overkligt
Jag tycker mycket om dina bilder. Speciellt de där ett koncentrerat ljusklot som tar sig igenom något mörkare. De gånger jag har känt sann lycka och varit medveten om det precis i ögonblicket har det känts som om jag burit ett sådant där ljusklot i magen.
SvaraRaderaDu vet inte hur träffande namnet "huggtand" beskriver bilden.Jag ser inte bara istapparna utan också något mer.Titta närmare på bilden så ser du också en skugga av en "räv" och så avtecknas "två gestalter" som för tankarna till Alberto Giacometti's skulpturer.Jag vet inte om jag någon gång har blivit så entusiastisk av ett foto.Detta är trolldom.Jag måste börja titta närmare på mina egna fotografier.Kanske finns det dolda budskap där också. Snälla, rikta inte objektivet rakt mot solen.Du kan bränna sönder linsen.
SvaraRadera"leosdream"
Är detta "Shamanism" naturens ande som vill säga oss något? Hörde i radion idag ett program om "Shamanism".
SvaraRaderaNaturligtvis kommer det alltid att finnas naturbilder som påminner om någonting och har man livlig fantasi som jag har och letar efter konstnärliga avbildningar i naturen så kan man bli lätt upprymd. Bli inte rädd för orden "shamanism" och "trolldom" och "dolda budskap" i naturen.Det var fantasieggande uttryck som jag använde.Det är inte min avsikt att efterlikna "da vinci koden".
SvaraRaderaDet är så spännande med kommentarer. Att få synvinklar som man inte har tänkt på själv.
SvaraRaderaQi: Det var en bra bild - ett ljusklot och något mörkare omkring. Det kan betyda att man håller på att komma igenom det mörka - eller att man känner lycka fast man fortfarande är där. Lyckan behöver inte alltid bero på omständigheterna. Den kan vara en förtröstan, till sig själv eller något annat.
Leosdream: Visst! Jag hittade räven, men inte detdär andra. Räven finns på fotot ovanför Huggtand, eller hur?
Nej, inte blev jag rädd.:) Jag tror inte på budskap utifrån. Däremot på mänskan själv, som en sökande, ständigt tolkande och nytolkande varelse.
Titta på min sida.Jag har markerat ut räv- och människofigurerna där på ditt foto!
SvaraRaderaUnderbara bilder, helt underbara!
SvaraRaderaDet är ingen räv, det är en varg.
SvaraRadera