lördag 17 mars 2007

Vila i Drakens famn

För ett par veckor sedan såg jag Excalibur-filmen igen (John Boorman, 1981). Egentligen tycker jag inte så mycket om den, men denhär gången fick jag tag i en textad version, så jag tänkte jag kunde göra ett försök till. Jag satte på den engelska texten för hörselskadade... Ja, jag brukar göra det, till och med med svenska filmer. Inte för att det är något fel på min hörsel, men jag har jämt haft lite svårt att uppfatta tal.

Nåja. Faktiskt tyckte jag mera om filmen denhär gången, när jag inte behövde missa några ord. Jag började se hur mycket den innehöll, hur många symboler... Men det blev nästan för mycket. Symbolerna bara radade upp sig, den ena efter den andra, tills jag fick nog. Jag orkade inte tyda så många symboler.

Men en av dem talade starkt till mig, just denhär om Draken. Jag skrev ner den engelska dialogen, ord för ord, och idag har jag översatt den till svenska.

Bakgrund: Pojken Arthur har just dragit upp svärdet ur stenen. Det betyder att han skall bli kung. Men han är inte förberedd på det. Han är förvirrad och rädd. Det känns som om hans öde har ramlat över honom. Det är natt och dimma.

Merlin: Vad är du rädd för?

Arthur: Jag vet inte...

Merlin: Skall jag tala om för dig vad som finns därute?

Arthur: Ja, snälla!

Merlin: Det är Draken. Ett vilddjur med en sådan makt att om du skulle få syn på det helt och hållet, i en enda blick, då skulle det bränna dig till aska.

Arthur (ser sig omkring): Var är den?

Merlin (upprymt): Den är överallt. Den är allt som finns. Man kan se fjällen glimma i trädens bark, man kan höra den ryta i vinden. Och den kluvna tungan slår... *blixten slår ner i närheten* ...som blixten. Ja, just det!

Arthur (skrämt): Hur kan jag...? Vad skall jag...? Måste jag...?

Merlin: Gör inget alls. Var stilla. Sov. Vila i Drakens famn. Dröm.

Hur uppfattar ni dethär? Jag tänker mig att Draken står för Gud eller Livet - och delvis också Oss själva. Om Draken är allt, är vi förstås också Draken... Det är en träffande symbol, tycker jag. Visar så klart hur det är att leva. Rädslan inför det stora och okända, det som vi bara delvis kan uppfatta, och så tilliten. Vi måste ju ha tillit, om vi skall orka leva. Kroppen måste få slappna av ibland.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Anna-Karin17/3/07 16:03

    Det var en fin tydning av symbolik!
    Vila i tillit...fint.

    SvaraRadera
  2. Åh, jag känner mig som Arthur och önskar att Merlin satt vid min sida och sa detta till mig.
    Detta enkla men samtidigt det allra svåraste - vila i tillit.

    SvaraRadera
  3. Hej igen carulmare,
    Inkan har börjat blogga i smyg:)

    Försiktigt och lite tystlåtet...
    Jag får väl se hur det går. Känner mig lite i otakt med tiden...men kände andå att jag måste titta in hos dig och bjuda in dig:
    http://blaafaagel.blogspot.com/

    Vilka foton du bjuder på - de med isen, snösmältningen är underbara!

    Kram,
    Inkan
    i en filt

    SvaraRadera
  4. jag uppfattar det som alltet, livet. Eller något som jag inte kan greppa riktigt.

    SvaraRadera
  5. Tack, allesammans! Jag är så glad för era kommentarer, även om jag inte orkar tänka ut något bra att säga...

    SvaraRadera