Dethär är något som kommer till mig, när jag skall gå och lägga mig. Just då, i den stunden, är det som om allting skulle bli tyst. Under dagen är jag så verksam, jag känner antagligen inte efter hur jag mår. Säkert är det något som jag har lärt mig också. Inte stanna upp och känna efter. Man kan må bra genom att bara hålla på. I alla fall kan man få sig att känna på det sättet. Bara man kommer igång med något, så blir man engagerad. Göra. Göra. Göra. Det är väl så vi lever våra liv, överlever dem. Men till natten kommer den andra känslan. Tomheten - och hur skall jag fylla den. Vad vill jag göra med mitt liv? Vad är viktigt? Om jag inte skall skriva Boken, vad skall jag då göra...?
Nu skall jag i alla fall ta en promenad. Meteorologiska institutet säger att det är femton grader kallt, men det tror jag inte riktigt på. Inte på min balkong, inte vid mina knutar. Dessutom är det sol och vindstilla. Snart vågar jag nog gå ut på isen...
Andra bloggar om: carulmare, livet, meningen, tomheten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar