måndag 27 april 2009

Med kroppen mot jorden

Huvudvärk idag, klass A. Brukar komma som ett svar på dagar med mera energi, hög energi… come down, come down. Så jag skall vänta lite med att svara på kommentarerna, hittar liksom inte den våglängden idag. Mitt huvud känns för skört för att jag ens skall våga försöka…

Men jag halkade in på en låt som betydde mycket för mig ca år 2000, när jag lite började våga leva igen (efter psykosen). Precis som Lisa Ekdahl hade jag funnit en utväg. Jag hade börjat åka rullskridskor, ofta just till denhär låten.

Tycker fortfarande att det är en höjdare… och en märklig text av en så ung kvinna.

Idag är första gången som jag ser Lisa Ekdahl uppträda. Ögonen glittrar av humor och arrogans. Hennes röst är också arrogant, det har jag aldrig märkt förut! Har väl bara omedvetet känt igen mig själv i henne! :)

Vad gör Lisa Ekdahl nuförtiden? Det är så tyst om henne… eller är det bara jag som inte har följt med?


Andra bloggar om: , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Jag har börjat gräva bland mina gamla skivor och hittar mycket som säger mej helt andra saker idag.
    Jag måste verkligen lyssna på den här låten igen!

    Du får jättegärna länka till mig. Så länkar jag till dig :)

    SvaraRadera
  2. Ja, man förändras... Hurdan musik brukade du lyssna på som ung? När jag var i tonåren var det mycket protestmusik, man blev på något sätt så upplivad av den! :) Och så var det ju i början av sjuttiotalet, en del av sextitalets revoltstämning låg fortfarande i luften.

    SvaraRadera
  3. Nej men inte är det tyst om henne - hon har precis kommit ut med en ny skiva och varit med i tidningar och på radions P2 de senaste veckorna. Denna gång har hon sjungit på engelska och ska ut på turné.

    SvaraRadera
  4. Amber: Var det är inte det jag trodde, jag följer inte med!:) När jag jobbade med musik på biblioteket så visste jag lite om vad som händer i musikvärlden... och nu tror jag visst att jag fortfarande gör det! Men jag letade upp henne på Spotify och såg ju att hon fortfarande ger ut skivor. Där finns också en skiva från 2009, just på engelska. Give me that slow knowing smile.

    SvaraRadera
  5. Jag hade min ungdoms glansdagar på nittiotalet (nu låter jag nog yngre än vad jag är...) och lyssnade mycket på svensk "visrock" m.m. Kanske skulle ta och skriva ett nostalgiinlägg om det :) Någon dag... idag har jag vilodag och ligger i soffan och läser (hm...fast inte just nu då...)

    SvaraRadera