Jaja. Idag åker jag inte Ferrari med Robin Sharma:) utan lyssnar till Långsamhetens lov, av Owe Wikström… Det är inte lätt att planera sin tid, tycker jag. Att tänka ut vad man skall göra och sedan göra det, inom en tidsram.
Igår skrev jag i almanackan att jag skulle kolla e-posten – och det tog mig tre timmar! Bara att svara på kommentarerna på denhär bloggen kan ta sin tid, ofta är det ju känsliga saker som vi talar om, men min verksamhet på nätet är mycket större än så. Om jag säger att jag också har kontakter på Flickr, Ipernity, Facebook och MSN, då förstår ni säkert vad jag menar. Kanske håller ni på på samma sätt?
Kolla e-posten… jo, pyttsan! (Varifrån fick jag det ordet? Det är väl ingen som säger pyttsan numera?) Det var likadant på jobbet. Kolla e-posten är det nya ‘måste göras, men skall inte värdesättas’ jobbet. Hushållsarbete i internetåldern!
Sedan kände jag mig besviken, för att jag var så trött. Jag hade ju bara klarat av den första 'lilla' uppgiften i min almanacka.
Men idag har jag skrivit ‘vilodag’ i almanackan. Där står också att jag inte skall göra det och det och det, som jag hade planerat. Jag tyckte jag måste nämna det, för annars går jag kanske och gör dem i alla fall. Jag har så mycket ‘göra-energi’ i kroppen. Min kropp är alltid så tillbjudande. Lägger jag i en högre växel, så visst försöker den öka farten.
Jag har gjort flera tidsmisstag de senaste dagarna, men de är lite svårare att beskriva. De har i alla fall lett till att jag har arbetat till sent på natten, eftersom jag inte hunnit bli klar i tid. Jag har gått och lagt mig utan att varva ner, och i morse satt stressen kvar i kroppen ännu när jag vaknade.
Så idag är det anti-almanacka! Saker får hända lite som de vill.
Fast egentligen kan almanackan vara till hjälp nu också. Den hjälper mig att se att jag har en tendens att tro att saker går fortare än de gör – och det leder förstås till besvikelse. Jag hinner aldrig så mycket som jag vill, eftersom jag inte har en realistisk uppfattning om hur mycket tid som går åt.
Ja, i mitt fall då. Vi har ju alla lite olika sätt att arbeta på.
Ja,ja. Jag försöker att planera min tid… men sedan har vi förstås dethär med målen. Nu har jag tänkt att jag skall sluta att älta min tomhetskänsla, lite på prov bara… men sedan då?
Jag skulle ha lust att fundera lite på det, här på bloggen, men det måste nog bli en annan dag.
Andra bloggar om: e-post, tidsplanering, hushållsarbete, almanackor, anti-almanacka, stress, mål, pyttsan
Oj då... all denna tid på internet ? - låter inte så bra i mina öron. Jag nöjer mig med bloggen och mejlen. Samt läser nyheter. Samt surfar runt när jag är ute efter något speciellt. Och inte ens varje dag slår jag på datorn.
SvaraRaderaJag vill inte vara beroende.
Och den här ljuvliga tiden tillbringar jag hellre utomhus eller går på lokal med någon kompis, eller tittar på konst på något galleri på söder. Alltid får man en stunds trevligt samtal med en medmänniska.
Ta vara på våren!
Hm. Jag har också det där med att tro att bara jag planerar in en massa i min almenacka hinner jag göra det också. Nu försöker jag tillägna mig en mer realistisk tidsuppfattning. Det går ibland.
SvaraRaderaInkan: Skulle vilja fråga dig hur du förhåller dig till fritid och arbete? Vår vardag är ju ganska lika, båda kan vi styra över vår tid... och det är väl vara ganska utmanande också? Att arbeta för sånt som jag tycker är viktigt ger mig nog ett visst innehåll, kanske till och med ett slags mening med livet.
SvaraRaderaMen kanske har jag gått för långt i denhär riktningen, tagit på mig för mycket... eller också glömmer jag bara bort att göra pauser.
Ulrika: När man använder almanackan, så blir man i alla fall mera medveten hur man faktiskt gör... och det kan ju vara bra, just om man vill bli lite mera realistisk i fråga om tiden.
SvaraRaderacarulmare; hur jag förhåller mig till fritid och arbete...? Jo jag arbetar så lite jag kan. Strular med mitt översättningsarbete: gamla brev från 1600-1700-talet ska bli begriplig svenska. (de ingår i familjearkivet)
SvaraRaderaJag är mycket medveten om att jag lever gott som numera har fritt val i mitt liv.
Min fritid,all min fria tid, gör jag det som lockar mig mest: vandrar ute i naturen, gör utflykter i och omkring Stockholm, vara social med andra, läsa, skriva (jag har ju en snäll diktlärare i Norge som ger råd när jag fladdrar ut för mycket bland orden).
Så skriver jag på bloggen, läser på andras bloggar och kollar mina mail- Men inte varje dag.
Det finns dagar jag väljer bort internet helt och hållet.
Det är mina dagar med guldkant.
Då jag vill njuta tystnad, dvs slippa bilar och stadsbuller. Då blir det ofta Vinterviken och Mälaren.
Och så umgås jag med min "familj".
Jag planerar med jämna mellanrum avbrott i mitt storstadsliv: som att resa till havet och vara där, resa upp till Jämtland, njuta i fjällen och träffa gamla vänner från min barndom/ungdom.
Jag tror att jag hittat en någorlunda balans - även om jag emellanåt längtar efter både kärlek och en varm famn.
Någon att dela vardagsprat med.
De är mina Blues-dagar, då jag helst vill gömma mig för allt och alla.
Tack för ditt svar, Inkan... jag tror det är balans det handlar om. Ibland få känna sig lite nyttig, ibland bara njuta... och ibland kanske både och, på samma gång! :)
SvaraRadera