En känsla av att världen kanske ändå rymmer något mera.
En vilja att lyssna igen, till andra mänskor. Att försöka lära av dem, utan att analysera. Utan att försöka få dem att passa in i mina mönster. Att släppa taget om dessa mönster och bara lyssna och låta sig förvånas. Så mycket elände, så mycket mod och styrka! Att ta emot livet... som en doft? Kan det vara ett sätt att komma vidare?
En bok har också fångat min uppmärksamhet, Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma. Fast det var inte titeln, inte heller beskrivningen av boken, utan en rad i en recension om den. Christina Doctare skriver att omvändelse är en livsnödvändighet om man vill leva vidare när man sett döden i vitögat.
Kanske är det där befinner mig? Jag har sett min egen sårbarhet, lever med den varje dag... men har (ännu?) inte lyckats hitta något som kan ersätta den styrka som jag gick miste om... Nåja. En del svar har jag väl hittat, men jag verkar inte så övertygad. Jag tycks inte känna att livet är värt sitt pris... Jag älskar mina närmaste, jag har lätt för att tycka om mänskor... men det räcker liksom inte. Den känsla som jag har är medlidande, jag tycker synd om oss allihopa... och oroar mig förfärligt. Hur skall vi orka? Jag tror... att om livet skall vara värt sitt pris, så borde det ha mera innehåll än så. Synd om räcker inte, något borde hända på plussidan.
Fast jag vet inte om denhär boken är något för mig. När jag började lyssna på den, var jag hela tiden nära att stänga av. Ovanligt fånigt! tänkte jag. Karln vandrar i sju dagar i Himalaya och man får inte ens veta var han övernattar! Inte heller får man veta särskilt mycket om de mystiker som han träffar. Efter tre år kommer han bara tillbaka, upplyst och föryngrad! Hur skall man kunna ta en sådan berättelse på allvar?
Men när jag fortsätter att lyssna, får jag känslan av att författaren medvetet vill skapa denhär reaktionen hos sin publik. Man skall tycka att det är barnsligt... först?
Ni kanske vet hur det går? Om boken blir mera trovärdig sedan.
Fast det spelar kanske inte så stor roll. Dethär med livet som en doft... det tilltalar mig ändå. Ta ett djupt andetag - och dra in livet!
Vad andra bloggare skriver om Munken som sålde sin Ferrari
Kanske det börjar lossna lite?
Andra bloggar om: livet, lyssna, mänskor, doft, mönster, analys, förundran, böcker, sharma, robin sharma, upplysning, fånigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar