Såg en YouTube video där man diskuterade (och ifrågasatte) teorin om kemisk obalans i hjärnan som en orsak till depressioner. Också om en mänska tar antidepressiva mediciner och tillfrisknar från sin depression, så är det ju inte något bevis för att den var orsakad av brist på serotonin. Det finns ju många andra tänkbara förklaringar. Kanske hade denhär personen helt enkelt kommit över sina svårigheter och kommit fram till att livet ändå var värt att levas?
En av deltagarna drog till med: Om du känner dig lite nervös och tar en drink, betyder det att du lider av brist på alkohol?
Det tyckte jag var kul! Men för det mesta blir jag inte glad, när jag får veta hur det går till inom psykiatrin. Eller vad säger ni om dethär: WHO rapporterar att schizofrena mänskor i U-länderna har en mycket bättre prognos än här hemma… för att man inte riktigt har råd att ge dem medicin!
Förresten. Nu har jag provat också antipsykotika, för första gången i livet. Ja, vad gör man inte för att få sjukpension?! - Nä, kanske inte just det! Tänker inte prova igen. Men vid ett tillfälle tog jag 0,5 mg Risperidon och vid två andra tillfällen 12,5 mg resp. 25 mg Ketipinor. Mycket små doser, men usch så jag mådde! Risperidon gjorde mig stel och frusen, jag hade riktigt svårt att komma mig för, både i fysisk och psykisk mening. Fick mig att känna mig som en zombie… fast en zombie känner väl inte? – Ketipinor gjorde mig också tung och orörlig… fast inte kall. Däremot fick jag en förfärlig huvudvärk. Det var tänkt att jag skulle kunna sova på dehär pillren, men det gick ju inte alls. Sömnig blev jag inte.
Nåja, nog har de väl en funktion, dehär medicinerna. När det är riktigt riktigt illa, kan man behöva sätta en propp på sitt tanke- och känsloliv. Men det skrivs ut massor av t.ex. Risperidon, för alla möjliga syften!
Andra bloggar om: psykiatri, kemisk obalans, depression, serotonin, schizofreni, antipsykotika, antidepressiva, mediciner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar