När man gör bilder, kommer det ibland ögonblick som känns lite viktigare än andra.
Jag kan tänka (eller kanske förnimma) att nu hände något med bilden, något som jag kanske vill bevara. Är dethär stället där jag skall stanna upp? frågar jag mig.
Med denhär bilden kände jag något särskilt efter att ha inverterat färgerna. Den röda jackan blev himmelsblå, nästan turkos... och plötsligt fick jag en känsla av att flickan nästan lyfte från marken. Bilden blev mera drömlik också, säkert på grund av den gråblå omgivningen, den gav mig en känsla av skymning eller kanske ännu hellre overklighet. Faktiskt kände jag att bilden hade fått en helt annan innebörd. Den föreställde inte längre en flicka utan en mänska, vem som helst av oss, och hon är inte heller ute och joggar utan verkar röra sig på ett inre plan. Kanske är det verkligen en dröm. Hon flyter framåt, lätt och mystiskt. Speglingen till höger tycks förstärka känslan. Hon vet inte vart hon är på väg, vad som väntar bakom vägkröken.
Sedan försvann min säkerhet. Jag ville hitta en ram till bilden som skulle förstärka den overkliga känslan, men jag kände aldrig att jag hade lyckats.
Andra bloggar om: bilder, bildbehandling, säkerhet, osäkerhet, dröm, overklighet, flicka, liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar