Hej, medmänska! Tänk vilket möte! Att vi råkar leva i samma tid och på samma plats! Jag kunde ha varit en stenåldersmänska och du kunde ha fötts först om tusen år, kanske på en annan planet. Men så är det inte. Vi lever samtidigt. De korta ögonblick som är våra liv har råkat sammanfalla. Så märkligt. Kan det verkligen vara en tillfällighet?Ja... bara en tanke idag. Fast en tanke som fick mig att spraka till, av energi. Jag funderade lite på vad som är konst, på konstens anknytning till de stora och obesvarade frågorna om mänskans existens.
Kanske ett slags prosadikt.
Andra bloggar om: möten, tillfälligheter, sammanträffanden, liv, konst, prosadikter,
Allt verkligt liv består av dessa möten. Det är då saker händer, gott och ont, mitt liv kan ta en annan riktning.
SvaraRaderaDin bild fick mig att tänka på "cyberrymden", så stor!, ändå kan man hitta vänner där.
Jag tycker det är fantastiskt...
Jag tror att konsten handlar om kommunikation; konsten att förstå varandra och konsten att förstå det annorlunda.
SvaraRaderaUrsprungligen var väl konsten till för att betvinga omvärlden på ett magiskt sätt?
SvaraRaderaSedan utvecklades den till att återge det man vill se, vad man vill visa...
..för att i dag vara ett personligt uttryck...
Noemi, bokklubbens.blogg.se
Jaa... konsten, ja. Och möten. Hade jag en gång tankar om det?
SvaraRaderaKära mänskor, mitt huvud är tomt... sånär som på en sak: Kod 39! Hela dagen har jag ägnat mig åt kod 39 och nu finns det inget annat kvar av mig. Mitt huvud är tomt och kod 39 studsar från vägg till vägg. Hör ni hur det ekar?
Kod 39, det är ett felmeddelande i Windows. Det betyder att något helt plötsligt slutar fungera, i mitt fall tangentbrädan. Jag hann knappt sätta mig vid skrivbordet i morse, förrän det hände. Så fort jag bara rörde vid en tangent så 'frös' hela systemet... I sju timmar har jag försökt att lösa problemet. Ett stort framsteg var när jag förstod att det hade ett namn: Kod 39.
Ja... som ni ser, så kan jag skriva nu. Det hade blivit något fel i datorns register, jag är nästan helt säker på att det hade att göra med Windows säkerhetsuppdateringar...! I alla fall hittade jag till slut en fil, som man kunde klicka på för att reda upp i registret. Vilken tur för mig att jag har två datorer, att jag hade en som jag kunde surfa efter lösningar på, när den andra hade blivit obrukbar.
Förlåt att jag inte håller mig till ämnet. Orkar inte...
Kanske imorgon...?
Du kanske får lust att gå ut och kraaaama alla de där människorna?
SvaraRaderaEller har du som jag, kramfobi?
I allafall: Kram på dej kamrat.
Livet är hissnande!
SvaraRaderaSjälv har jag en så stor fascination för rymdtekniken och alla dess möjligheter. Så sanslöst att vi kan flyga runt vårt klot och vandra i universum och tappa verktygsväskor...
Hoppas ingen får den i huvudet...
Idag tänker jag på den ena av mina katter, han har varit ute för länge. Var är han någonstans? - Men nu skall jag försöka hålla mig till det ämne som jag själv har föreslagit. :)
SvaraRaderaQi: Ja, det finns flera rymder. Rymden utom oss, rymden inom oss - och så cyberrymden!
Din tanke om hur viktigt det är med möten, den skall jag fundera mera på. Möten som vägskäl?
StarWayforeWer: (Det är knepigt att stava!) Ja, såhär gick diskussionen ungefär: Om förståelse, att man förstår vad en bild betyder, skulle vara den enda mätaren på vad som är konst, då skulle ett trafikmärke komma långt upp i rangordningen. - Men det vill vi ju inte gå med på, eller hur? :)
Noemi: Joo... men jag tycker nog att jag fortfarande gör ord och bilder i förhoppning om att betvinga världen...! Jag har nog hamnat lite på efterkälken. :)
Allvarligt, är det inte lite samma sak, fast med olika ord?
Anna: Vet inte om jag har kramfobi, precis... men inte vill jag ju krama alla mänskor, alla gånger.
Jag tror det finns kulturer där kramas är ungefär detsamma som att säga hej. I andra kulturer innebär det ett starkare känslouttryck. Man vill visa hur mycket man tycker om en annan mänska.
Men kram till dig, på båda sätten!
Inkan: Jag skulle väldigt gärna vilja prova på detdär tyngdlösa tillståndet. En gång, för många år sedan, hade jag för mig att man kunde få göra det, kanske på Naturhistoriska i Stockholm. Jag gjorde vissa förfrågningar... men fick av någon anledning aldrig riktigt klart för mig om det var möjligt eller inte.
Kissen är tillbaka!! :)
SvaraRadera