Galenskap... som en tillgång

Jag har tänkt på galenskap de senaste dagarna. Galenskap som en tillgång. Man säger eller gör något som verkar helt galet, men som ändå hjälper en vidare. Det är fråga om oöverlagda handlingar, förstås... för skulle man tänka först, så skulle man nog hejda sig. Såhär kan man väl inte göra? Det är ju inte förnuftigt.

Ett exempel är det som jag sade till denhär djurvännen nyss. Det var ju hur galet som helst, inte ville jag att hon skulle ta min katt till katthuset... Men vad jag egentligen sade är väl: Jag är inte rädd. Jag vill inte vara rädd. Jag vill inte handla utifrån min rädsla.

Sedan så blev jag ju rädd i alla fall. Jag aktade mig i nästan två veckor, försökte uppföra mig så att ingen skulle kunna klandra mig... ända tills galenskapen räddade mig igen. En känsla av 'nu orkar jag inte längre, nu får det gå som det vill' uppfyllde mig - och så började jag göra på mitt eget sätt igen.

Vinsten lät inte vänta på sig. Plötsligt trivdes jag med mina katter igen, kände att vi har det bra tillsammans. Katterna verkade också känna det. Ett lugn spred sig i vårt hem.

Man kan inte vara alla till lags. Man kan inte kontrollera allt som händer.... Igen handlar det kanske om nåd. Nåden att få leva som man vill och kan.

Andra bloggar om: galenskap, tillgång, rädsla, kontroll, nåd