söndag 16 juli 2006

Summa summarum


eller vad livet har lärt mig...

När jag förstod vilken hycklare jag var, var det inte lika roligt att vara det längre...

När jag lade märke till mina tarvliga böjelser, blev livet genast roligare igen...



Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

9 kommentarer:

  1. he,he ...tarfvliga böjelser... Och utan sina hemligheter är människan kanske intet. Du vet väl att samma situation kan av olika männiiskor tolkas på olika sätt och ge olika handlingsmöjligheter.
    Måhända är vi alla lika och olika.

    SvaraRadera
  2. Visst är det ett härligt mustigt ord - tarvlig...! Det riktigt ryser i mig, när jag skriver det...

    Detdär senare som du skrev, förstod jag kanske inte riktigt hur du menade... Vad man behöver frigöra sig från kan kanske vara olika...? Var det så du menade? För mig handlade det nog mycket om duktighet...

    Roligt att ha dig tillbaka på nätet! Hoppas att du är nöjd med klassträffen och allt det andra!

    SvaraRadera
  3. Jag menade att det den ene ser som negativt - ser den andre som positivt.
    Så samma sak, samma upplevelse, samma händelse kan tolkas och tolkas olika. Beror på personen och situationen.

    JA det var HÄRLIGT att återknyta vänskap och träffa kära kamrater.
    Är omtumlad, yr och trött.

    SvaraRadera
  4. Tarvligt är ett enastående ord. Ger bilder av lågsinnat, krypande, ibland lismande och i grunden gement beteende. Täcker in människans svarta sidor rätt bra.

    SvaraRadera
  5. Jag vet inte om det är så som du har tänker, men för mig så var det en dag då jag erkände för mig själv att jag var just inget att ha, mest en skrutt, men att jag fick finnas hur mycket som helst ändå som livet lättade:)

    SvaraRadera
  6. Liten tant: Men inte bara det svarta utan också det enkla, vanliga, bondska, oförfinade, smaklösa...! Precis som ordet gemen, när jag börjar tänka på det. Ord har en historia att berätta, eller hur? Akta dig för de vanliga enkla mänskorna...! :)

    Jag skulle tro att också jag menade både och. Tarvlig som smaklös och tarvlig som något... inte precis ont, men ändå fel i mångas tycke. Något som... bättre folk? fördömer. Något gränsöverskridande.

    SvaraRadera
  7. Bless: Jo, ungefär så.

    En gång måste jag vara så 'fin' att jag inte kunde erkänna för mig själv att jag tyckte om 'tarvliga' saker. Tex skräpmat eller underhållningsmusik eller annan lättsmält kultur. Om jag gjorde något 'förbjudet', så måste jag antagligen göra bot genom att göra något 'berömligt' istället, så att jag kunde få tillbaka tron på mig själv som tillhörande... tja, kultureliten...

    Nu har jag större frihet att göra som jag vill! :)

    Dethär var bara ett exempel. Liknande mönster finns säkert på många andra områden också.

    SvaraRadera
  8. Den där finhetsproblematiken, puh!
    Fast min obändiga obstinatism har befriat mig mången gång och mången gång tvingat mig till träligheter också bara för att gå emot. Nu håller jag inte så hårt på något, förutom att det ska vara trevligt och njutbart:)

    SvaraRadera
  9. kort men rätt sagt! det stämmer nog

    SvaraRadera