Jag tänker på grace. Det engelska ordet grace. Flera gånger har jag stannat upp och undrat över det. Grace som i nåd, brukar jag tänka - och grace som i elegans. Hur kan det hänga ihop? Jo, för det tror jag att det gör. Det vill jag ju. Jag vill så gärna tro att det finns ett samband.
Såhär går min tankekedja:
Elegans. För att göra något elegant måste man ha behärskning. För det mesta måste man öva sig. Man övar och övar och sedan gör man det som ingenting. Då är det elegant. Det ser lätt ut, fast det egentligen är svårt. Tänk på ett höjdhopp med ryggen före. Eller en volt i luften. En saltomortal... Det betyder 'dans med döden', läser jag på Wikipedia. Ord kan säga så mycket, eller hur...? Men tillbaka till elegans. Kanske är det just detdär att göra något så att det ser lätt ut, fast det egentligen är svårt.
Så är det kanske med grace i den andra meningen också: Nåd. Det är som i sången Amazing grace - att få sina synder förlåtna. Eller i mera världslig bemärkelse, att få ett straff upphävt. Your grace, sade man på engelska om en person som hade den makten. Eder nåde, hittar jag i Svenska Akademins ordbok... Också här finns det elegans, skulle jag vilja säga. Hur känns det att vara syndfri? Att undgå ett hotande straff? Lätt, förstås! Man känner lättnad. En börda är borta och man kan andas lättare. Röra sig lättare, med mera behärskning. Kanske kan man till och med slå en volt...?
Grace. Nåd och elegans. Lätt, fast det är svårt. Det är synd att denhär andra betydelsen inte finns i svenskan. Jag saknar den...! Till sist en vild och förflugen tanke om varför den inte finns. Nåd är ett germanskt ord, läser jag i Svenska Akademins ordbok - och jag är inte så säker på att germanerna förstod dethär med förlåtelse och lätthet och elegans. Om jag minns rätt, gick de över till kristendomen just för att de blev besegrade. Om de kristna kunde vinna över dem, då måste ju den kristna guden vara bättre. Starkare. Dessutom var det hövdingarna som tog beslutet, inte de enskilda individerna...
Andra bloggar om: amazing grace, elegans, grace, höjdhopp, kristendom, lätthet, nåd, ord, saltomortaler, tankar, volter
Jag minns att i mors familj användes ordet grace - att någon gjorde något med grace ( uttalades 'gras': t ex hon förde sig med grace. Vilket ju motsvaras av elegant.
SvaraRaderaJag tycker det är ett vackert ord. Som jag sällan hör nuförtiden - det var nog min mor som sa det senast och hon dog 1988...
Vi borde inte vara rädd att använda dem i sin ursprungliga betydelse.
Ja, det ordet har jag också hört... någonstans. Tänk om kyrkan skulle börja använda det istället för nåd - hur skulle det då bli...?
SvaraRaderaJag kommer att vara borta från datorn ett par dagar. Köpte en ny mobiltelefon - och nu måste jag byta operativsystem på datorn också...! Ja, jag hade nog kunnat lämna tillbaka telefonen, men jag hann redan börja tycka för mycket om den...
Ett vackert ord! Jag gillar det. Ett ord som håller på att glömmas bort?
SvaraRaderaAnvänder man elegns nuförtiden om annat än kläder?
Jag tycker att grace och elegans och allt glöms brt i dag till förmån för materialism. Enkelheten försvinner...?
ha ha - det var ju himla lustigt!! Läste just under min semester en bok som hette just "elegance" - pocketbok - som handlade lite delvis om dina spörsmål - fast mer populariserat - det där är ändå en ganska angelägen fråga, hur man bär sitt liv...
SvaraRaderaDostojevski sa att man måste visa sig lidande värdig.
Det är ett lite spännande uttalande...
Hej Manon! Nice to see you! :)
SvaraRaderaJa, jag tycker nästan att våra dagars mänskor har inte tid för skönhet heller.
Tänk på mänskorna förr i tiden. Allt var så svårt att göra och så dyrt också. Ändå lade de ner en sådan möda på att göra det vackert för sig...
Petra: Välkommen tillbaka! Jag förstår, när jag läser på din sida, att du har haft en härlig semester.
SvaraRaderaDostojevskij, ja. Honom läste jag mycket som ung. Kände en dragning till hans sätt att skriva. Detdär att verkligen gå in i hur folk tänker.
Hans religiösa sida hade jag svårare med, men kanske kan jag börja förstå honom på den punkten också.
Att visa sig lidandet värdig...! Det låter nästan som om man skulle vilja ha lidande, men kanske är det inte så han menar. Kanske är det just detdär som du säger, hur man bär upp sitt liv. Hur man väljer att möta lidandet...