Man skulle kunna tro att jag har massor med sex, så mycket som jag talar om det, men det är kanske inte helt sant. Inte på det vanliga sättet i alla fall. Det är mera så att jag har lusten. Massor av lust, mest hela tiden.
Först är det en njutning – eller kanske ett slags uppladdning? Jag känner mig full av styrka och vilja. Beredd att springa uppför höga backar... Men sedan blir det mer och mer som en plåga. Jag klarar inte av att ha så mycket energi i kroppen. Nu måste jag bli av med den, på ett sätt eller annat.
Jag längtar efter män, efter kuk, men känner mig rädd också. Inte för männen, men för mig själv. För denhär sidan av mig själv. När jag är upptänd, då är jag knappt mänsklig längre. Jag är opolerad, rå, känslolös... Det enda som jag tänker på är att få min lust tillfredsställd...
Lite humoristiskt skulle man kunna säga att jag objektifierar männen. Jag ser dem bara som könsvarelser. Idag, när jag ser på mig själv, tycker jag nog att vi kvinnor gjorde männen lite orätt, då under feminismens glansdagar. Objektifiering verkar inte vara någon typisk manlig egenskap. Däremot är det kanske det naturliga synsättet för män och kvinnor under stark upphetsning...?
Visst går det att förena denna kyliga hetta med en mera mänskovänlig inställning, i alla fall under de tidigare skedena av upphetsningen. Man kan vara upphetsad och på samma gång öm omtänksam och hänsynsfull... Men jag undrar - har de senare egenskaperna egentligen något med det rent sexuella att skaffa...?
Andra bloggar om: carulmare, erotik, feminism, hänsyn, könsobjekt, känslokyla, lust, objektifiering, omtanke, sex, sexlust, ömhet
Men det är ju det härligaste, att ge efter och följa lusten. Omtänksamhet och hänsynen kommer väl in på så sätt att man väjer uttryck för sexualiteten som är exalterande, eskalerande och orgasmerande för alla de som är inblandade i leken, att ingen går lottlös. Hänsyn och omtanke kan vara att ge efter och ta emot mot njutning lika fullt som att ge njutning till någon som tappar kontrollen och åker med i lustleken. Och att mötas i givande av njutning och förlora sig till den andre är något som händer i hetta.
SvaraRaderaTack för din kommentar, Bless. :) Nu skall jag gå och lägga mig, men jag skall fundera på den över natten... En fråga till dig: Upplever du någonsin sexualiteten som vilja styrka makt - ja, i sådana termer...? För mig kan den liksom rinna upp i huvudet... och göra mig på ett sjujävla humör...
SvaraRaderaMmm. Det är kanske min frustrering. Jag kommer i alla fall att tänka på en kvinna som som jag kände en gång. Hon brukade säga att om hon inte får tillräckligt med sex, så blir hon en riktig ragata...! Den gången tyckte jag inte hon lät riktigt klok... :)
Det bor en ragata i mig med:). Periodvis kan jag bli oerhört frustrerad och tappa all förmåga till fokusering om jag inte får utlopp för mina begär. För mig är lusten livsenergi och jag har någonslags bild av hur det är en stor kokande bubblande gryta i bäckenet. Där ångan stiger upp till huvudet och blir kreativitet, den mustiga grytan är det som när mig (och de bebisar som varit där)och elden under är hettan som ger liv.
SvaraRaderaSexualiteten som vilja? Ja, livsvilja. Där kåt verkligen är livsglad i bemärkelsen hungrig, vill ha. Sexualiten som styrka? Mer som en kraft mitt emellan skrattet och ursinne. Glädjens lätthet och ursinnets kraft.
Makt? Ja, men så fort maktspelet kommer in förlorar det i härlighet. För med fokus på makt kommer förhandlandet. Eftersom jag är ute efter härligheter är jag inte så intresserad av makt i avseende att utöva sex eller använda sex för att få makt. Men det har hänt:(
Bra bild! Grytan. Ångan som blir till skaparkraft. Elden därunder. Lite mera stuvning skulle jag nog behöva, tack! Jag har en känsla av att jag är mest eld och ånga och att jag skulle behöva lite mera kött på benen... :) Bli mera stadig, menar jag. Jag har kanske tillgång till mera energi än någonsin tidigare, men jag är inte så bra på att behärska den... Jag tror jag skall försöka skriva något om det...
SvaraRaderaMaktspel? Nej, det tror jag inte att jag håller på med så mycket... Jag är nog lite för världsfrånvänd för det. :) Lite för likgiltig för världen och dess öden. Inte maktspel i den meningen i alla fall. Däremot vet du ju att jag kan fantisera om maktspel som har som syfte att få mig att känna mig trygg. Men nu handlar det nog inte om dem heller. Det är inte samma känsla helt enkelt... Du beskriver den väl. Använder ord som jag också skulle kunna använda. Det är... en viril känsla. Glad. Stark. Mäktig i den meningen att jag känner tilltro till min egen förmåga. Typ: springa uppför backar...!