Sommarens första dag

Den första juni, är det sommarens första dag? På finska är det helt självklart, eftersom man kallar juni för kesäkuu, sommarmånaden.

Den första juni är i alla fall en strålande vacker dag (liksom den sista maj, igår). Himlen är så blå som man bara kan tänka sig och nere på jorden gnistrar det av grönt, med hjälp av det stora himlaklotet, förstås. Solen.

Det är inte varmt, men ändå en dag att njuta av, i alla fall hos mig. Det blåser en nästan rak nordan, men här på sommarstugan är det en ganska trivsam vind. Lite kall, ja, men jag kan sitta i solen på verandan och bara lyssna på blåsten, inte behöva känna den inpå kroppen. Då kan jag tycka väldigt mycket om det sjåsande ljudet, det är som om det skulle få hjärnan att slappna av.

En del musik tycker jag har en liknande verkan, den verkar göra något i hjärnan på mig, något som känns skönt. Till exempel en del s.k. new age-musik, eller vissa stycken till gitarr, ofta klassiska. När gitarristen plockar på sina strängar, är det som om han på samma gång skulle plocka inne i skallen på mig! Konstigt att det kan kännas så lika, fast vindens sång ju inte alls låter på samma sätt...

Om nordanvinden brukar vi dessutom säga att den 'går hem till kvällen', så kanske blir det en fin solnedgång. Fast jag är inte säker på att jag tänker titta på den. Jag brukar bli lite hjärtnupen då och det vill jag kanske inte.

Men nu skall jag sluta 'prata väder'. Ha en bra kväll, alla.